Respekt och yttrandfrihet
Här har vi sett i massmedia hur världens ledare arm i arm tågat i Paris mot terrorism, och för yttrandefriheten. Även här på Åland har det demonstrerats framför lagtinget med lyfta pennor för yttrandefriheten. Och visst skall vi visa vår avsky för terrordåd. Och visst skall vi ha yttrandefrihet, som är en grundtanke i vår demokrati.
Men ändå ställer jag mig frågan om yttrandefriheten saknar gränser? Är ingenting heligt längre? I Förenta Nationernas konvention för mänskliga rättigheter står att alla skall ha rätt att utöva sin tro, samt att ingen skall hånas för sin tros skull (fritt översatt). Även Finland har skrivit under konventionen. Med vilken rätt hånas då muslimerna för sin tro på Muhammed, deras heliga profet, som enligt deras tro inte får avbildas? Varken som porträtt eller (allra minst) som karikatyr. Vi skall minnas att vi kränker inte bara militanta terrorister med dessa karikatyrer, utan även alla troende muslimer.
Som barn fick jag lära mig att respektera andra människors tro och deras trosutövning, även om jag själv inte omfattade den. Tydligen gäller inte detta längre. Tydligen finns ingen spärr längre för vad man får och inte får. Och nu när spärren är borta och det är fritt fram att skämta om muslimerna och deras tro , så undrar jag vilken grupp som står i tur härnäst. Är det lyteskomiken som gäller nu? Är det de förståndshandikappade och rullstolsbundna som står näst i tur att göra sig lustig över? Eller kanske vi skall begabba de homosexuella? De som äntligen vågar visa sig och sina känslor för allmänheten. Och varför inte dra några judevitsar när vi träffas härnäst.
Yttrandefriheten är en rätt som vi skall värna om genom att visa respekt för varandra, inte genom att håna och förnedra dem som har en annan tro än vi själva.
Runa Lisa Jansson
