Replik till Gunell om ÅMHM
Camilla Gunell (S), väljer att som brukligt då argumenten tryter svara enligt devisen, anfall är bästa försvar, förutsatt att man själv har rent mjöl i påsen.
Följa lagen är det tyngsta artilleriet Gunell kan tänka sig att komma med i detta sammanhang, utan att ge bakgrundsfakta. Att styrelseordförande i ÅMHM använder sig av en praxis i sammanhanget som under åratal brukats inom styrelsen, nämns inte, för de gagnar inte hennes argument.
Gunell, eftersom du så gärna vill diskutera tidigare aktuella frågor när du betonar ordförandes viktiga roll tänker jag osökt på då du som stadsfullmäktiges ordförande inte trots bättre vetande agerade då föredragande stadsdirektör och stadsstyrelsens ordförande samt medlemmar i infrastrukturnämnden bedyrade att all asfalt från Ålandsvägen körts till fastlandet för destruktion.
Man hade fått tydlig information från en minoritet i infranämnden att så inte var fallet, man valde i stället från ledningsgruppen att öppet nedvärdera och förlöjliga minoriteten i infra- nämnden.
Dom flesta som arbetade på Ålandsvägen visste att det man bedyrade i stadsfullmäktige inte var sant, utan man ”berättade för de övriga politikerna vad dom vill höra”.
På sikt skadar detta förtroendet för beredning av ärenden, och underblåser politikerförakt.
Senare framkom det att staden planerat och genomfört ett av dom största miljöbrott i modern tid, man hade kört blandasfalt innehållande giftiga och cancerogena ämnen vanligen benämnd ”tjärasfalt” och dumpade det i skogen i grannkommunen, grävde ner och försökte dölja det skedda.
Minoriteten i infranämnden påtalade missförhållanden men blev nedröstade gång på gång och informerade även stadsstyrelsen och stadsfullmäktige. Senare visade det sig att de hade rätt hela vägen.
Staden var snabba med att gräva bort en mindre del av det cirka två hektar stora området efter hot om vite från ÅMHM och forslade bort cirka 2000 ton blandasfalt och tog på sig det fulla ansvaret både moraliskt och ekonomiskt. Slutsumman vet vi inte ännu.
Håller med om att ett gott ledarskap sparat resurser både mänskligt och ekonomiskt, dåligt ledarskap kostar stora pengar och i det här fallet blev även miljön lidande.
Hade man från stadens ledningsgrupp snabbt reagerat då man fick vetskap om vad som höll på att hända hade man sparat enorma summor och inte gett staden en i grunden skadad miljöprofil, men man valde en annan väg med Gunell i spetsen.
BÖGE HOLMBERG
