DELA

Renhållningslagarna skall följas av MISE!

Ledande veterinär Rauli Lehtinen, ledamot i MISE:s styrelse, har gjort en grundlig sammanställning av den massiva kritik som riktats mot renhållningsförbundet och har systematiskt indelat detta digra material i fem huvudkategorier vilka han benämner ”Fem vanliga fördomar om MISE”.
I den åländska renhållningslagens paragraf åtta anges att det skall uppgöras en plan för avfall och för hantering av avfall, vilken anger utvecklingsmål och de åtgärder som krävs för att uppnå dessa mål och i planen skall dessutom särskilt anges:
1) Typ, kvantitet och ursprung beträffande det avfall som skall antingen återvinnas eller slutligt omhändertas.
2) Allmänna tekniska krav.
3) Särskilda åtgärder i fråga om vissa typer av avfall, såsom farligt avfall och förpackningsavfall.
4) Lämpliga områden eller anläggningar för slutligt omhändertagande.

MISE har inte följt renhållningslagen, utan angav från första början som sin policy att man inte tänker göra någon renhållningsplan, utan den praktiska avfallsinsamlingen och borttransporten överlåts till en lokal ”operatör”, varvid MISE:s uppgift består i att räkna ihop de kostnader som åsamkas operatören samt räkna ut sådana avgifter till hushållen att man uppnår EU:s krav på kostnadsmotsvarighet.
Denna policy har från första början mött motstånd. Stadens tekniska nämnd angav som utlåtande att det kommer att ställas höga krav på kompetensen hos såväl kommunalförbundets ledning som på dess operativa ledning. Nämnden utgår ifrån att förslagen granskas juridiskt så att åtminstone följande lagar och bestämmelser uppfylls; Renhållningslagen, livsmedelslagen, gödselmedelslagen, hälsovårdslagen och lagen om producentansvar ävensom gällande EU-direktiv. Stadsfullmäktige beslöt i mars 2005 att omfatta tekniska nämndens förslag och förkasta fmge Rauli Lehtinens förslag om att godkänna MISE:s policy med rösterna 21 mot 5.

Som en följd av att MISE inte följer lagstiftningen, har man inte tagit fram lokala behandlingsanläggningar, utan allt avfall transporteras bort med fordonskombinationer, vilket förorsakar avfallsabonnenterna extra kostnader på en miljon euro per år och är därtill ytterst miljöförstörande.
Det finns inte några EU-direktiv om att avfallet skall transporteras bort och finns inte heller EU-direktiv om att transporterna skall upphandlas på det sätt som man har gjort. Man anlitade en svensk konsult som ingående informerade sig om vilka rutiner Ålands Renhållnings Ab idag tillämpar när man samlar ihop avfallet och när man lastar om avfallet till olika containers.
Dessa rutiner beskrevs ingående i den anbudsförfrågan som ställdes till den enda entreprenör som finns. I MISE:s styrelse diskuteras fortfarande om man skall försöka pruta på den svenska konsultens arvoden, vilka uppgick till 78.000 euro.

Det finns inte annorstädes inom EU en så oekonomisk, miljöförstörande och för abonnenternas verkliga behov likgiltig avfallsinsamlig som inom MISE. För att påtvinga abonnenterna de opraktiska och olämliga fyrfacklösningarna har man tagit bort de obemannade stationerna, vilket medför att icke bilburna personer måste ta bussen för att föra sitt förpackningsdavfall till återvinning. I de kommuner som vill behålla sina stationer måste abonnenterna betala en extra avgift för detta.
Det förekommer inte annorstädes inom EU att fastighetsinnehavare som äger obeboeliga hus inte har möjlighet att bli befriad från renhållningsplikten samt att närmare hälften av fastighetsinnehavarna inte alls behöver betala någon grundavgift, omfattande alla hotell, restauranger, stugbyar, serviceinrättningar, företag och till exempel enskilda näringsidkare som bolagiserat sin verksamhet.

Förvaltningsdomstolen utreder som bäst det verkliga rättsläget för alla MISE:s fakturor sedan år 2006 eftersom förbundsstämmans beslut om avgifterna inte har varit offentligt framlagda i medlemskommunerna och besluten således inte vunnit laga kraft. Det verkliga rättsläget för MISE:s första verksamhetsledare är avgjort, medan detta fortfarande är öppet den andra, för viss tid anställda verksamhetsledaren, vilken kommer att sluta.
Det verkliga rättsläget är likaså öppet för den befattningsbeskrivning som användes i annonsen när man söker efter en tredje verksamhetsledare.
Undertecknad är i likhet med ledande veterinär Rauli Lehtinen optimistik och tror att vi kommer att få till stånd en avfallshantering som vi alla kan vara stolta över, men detta förutsätter att MISE börjar iakkta de lagar och bestämmelser som finns inom området.

I en landskapsomfattande avfallsplan utreds insamlingen av dagligt blandavfall och bioavfall, av sex fraktioner förpackningsavfall i närbelägna, obemannade miljöstationer samt insamling av månads- och årsavfall, farligt avfall, avfall underställt producentansvar och allt övrigt avfall i välplanerade, centrala mottagningsstationer.
I planen framtas även lokala behandlingsanläggningar, såsom en balningsanläggning så att balat blandavfall kan transporteras i två frakter med småtonnage till förbränning, lokala anläggningar för organiskt avfall och för alla tre kategorier animaliska biprodukter, inerta deponier och deponier för farligt avfall, behandlingen av flytande, organiskt avfall och likaså för flytande, oorganiskt avfall samt slutligt omhändertagande av fast, oorganiskt avfall och de små mängder deponirester som uppstår i en för våra speciella förhållanden utvecklad avfallsmodell.

På basen av avfallsplanen beräknas rättvisa avgifter vilka förs till förbundsstämman för godkännande, varefter beslutet tillställs medlemskommunerna med angivelse om att på förbundsstämman godkända avfallsavgifter tillsammans med besvärsanvisning skall vara offentligt framlagda under en av kommunalförbundet angiven tidsperiod.
När de i laglig ordning beslutade avfallsavgifterna börjar tillämpas, gäller det för MISE att besluta om hur man skall förfara med de olagliga avgifter som uppburits sedan början av år 2006.


Carl-Gustav Flink