Rektorsbostaden vid Ålands folkhögskola åter under hot
Jag lyssnade i går på budgetdebatten i Ålands lagting, och blev varse att säteribyggnaden åter är i fara. Den har under c:a 60 år i två repriser fungerat som rektorsbostad, men riktigare är att ta fasta på att det är fråga om det är fråga om Strömsviks gamla säteribyggnad och ett ovanligt stiligt byggnadsverk; från 1850 stående på samma grund som ett äldre hus som brann ner.
Det kom i landskapets ägo när självstyrelseorganen 1952 övertog folkhögskolan och dess tillgångar från den förening som startat, och till dess drivit skolan. Denna förening hade i hög grad varit beroende av donationsmedel för sin tillkomst och utveckling; säkert också när man 1913 beslöt sig för att förvärva säteribyggnaden.
Jag menar att landskapet Åland har ett stort ansvar för den kulturbyggnad man sålunda fick i sin ägo. Den fungerade alltså som rektorsbostad. Jag flyttade ut ur den 2004 i samband med att jag skulle pensioneras, (efter att under drygt 30 år haft den som mitt hem) Sedan dess har byggnaden stått tom och inte fått något underhåll. Den erbjuder i dag en ledsam anblick för den som – liksom jag – ibland väljer vägen intill säteriet, när jag har anledning att besöka folkhögskolan. Inte heller närmiljön har fått någon skötsel, och har också varit sorglig att se.
På min tid var det skolans eget ansvar att se till att underhållet av byggnaderna och miljön sköttes. I samarbete med byggnadsbyrån vid landskapsstyrelsen fungerade detta väl, och jag kan inte minnas att vi någonsin förvägrades de anslag vi anhöll om för nödvändigt underhåll. Nu är jag rädd för att folkhögskolans byggnader och utemiljö hamnat mellan två stolar: Fastighetsverkets, som nu fått ansvaret och skolans, som genom sin direktion kan förväntas ta initiativ. Har man väntat på varandra? frågar jag mig.
Nu vet jag att direktionen nyligen har konstaterat att man inte mera kan fortsätta att hyra byggnaden (av fastighetsverket), Man har inte användning för den. Men man finner det samtidigt önskvärt att byggnaden fortsatt är i fastighetsverkets ägo.
Fastighetsverket har å sin sida krävt besked om vad byggnaden skall användas till. Och vid ett sammanträde nyligen konstaterar direktionen ”att byggnaden skulle passa utmärkt som ett museum/informationscenter där Ålands självstyrelse och Ålandsfrågan lyfts fram. Det var på Ålands folkhögskola som Ålandsrörelsen tog sin början”. Man menar att den uppgiften inte kan skötas av skolan, men man lyfter idén för landskapet och fastighetsverket. Man finner också att byggnaden kunde användas som gästkonstnärsbostäder.
Utöver detta kan man lägga också se andra tänkbara användningsområden. Till detta kan jag återkomma senare. Det viktiga nu är ett att lagtinget röstar nej till den motion liberalerna lägger fram för omröstning i morgon fredag, (om jag uppfattat saken rätt). Man brukar hänskjuta frågor till en utredning; här menar jag att det är helt nödvändigt.
Jag vet att dylika motioner snabbt brukar ”klubbas bort”. De är mest partireklam och tidig valrörelse. Men man kan ju inte vara säker. För drygt fyra år sedan hade jag möjlighet att till det prestigefyllda finansutskottet framföra synpunkter inför en då aktuell avyttring av säteribyggnaden. Så fick jag uppleva att utskottet, efter omröstning, gav klartecken för en försäljning.
Jag skrev utförligt om saken i våra medier, och kanske bidrog detta till att man inte verkställt försäljningen. Men nu är vi alltså där igen. Det bör vara uppenbart att man inte nu skall avhända sig säteribyggnaden. Tiden och utrymmet medger inte nu min närmare motivering. Men jag ämnar återkomma och inte bara när det gäller folkhögskolans byggnader. Vi har färska exempel på vad som kan ske med vår värdefulla kulturmiljö.
STEN-ERIK FAGERLUND
