Regeringens missar måletmed kortrutten till Föglö
Tanken med kortruttsprojektet var väl från början att få ner kostnaderna för skärgårdstrafiken och samtidigt göra trafiken ekonomiskt- och miljömässigt hållbarare.
Den möjligheten har regeringen nu missat när de två månader före lagtingsvalet ingår ett stort avtal om färjetrafiken till västra Föglö 15 år framåt, utan att utreda bl.a. alternativet med vägtunnel.
Regeringen skriver på sin hemsida att avtalet var det totalekonomiskt mest fördelaktiga, med en prislapp för första året på 4,449 miljoner euro.
Det torde betyda att 4,449 miljoner inte är en fast kostnad per år under avtalstiden och då kan totalkostnaden bli långt större än 66,7 miljoner som regeringen och minister Nordberg marknadsfört.
Om i avtalet stipuleras att årskostnaden ska justeras med ett index varje år, t.ex. med 2 procent som är EUs inflationsmål, kommer totalkostnaden för färjetrafiken att uppgå till 90 miljoner. Ytterligare ska regeringen betala 5 miljoner för hybridfärjan.
Lägger man därtill kostnaderna för laddstationer för hybriddriften, vägbyggen över Gripö och en 18 meter hög bro över Spettarhålet kräver de investeringarna ca 40 miljoner ytterligare.
Vad har regeringen och minister Nordberg uppnått med dessa stora investeringar efter 15 år? Man har fortfarande kvar ett färjepass som kan kosta 6 miljoner per år i drift efter 15 år.
Varför har regeringen inte har övervägt att bygga en tunnel till Föglö? Kostnaden för en vägtunnel har av ett privat initiativ beräknats kosta 125-130 miljoner. Sådana tunnlar byggs och fungerar i Norge och på Färöarna.
Hade regeringen tagit med en tunnel som alternativ hade det upplevts som framtidsorienterat, ekonomiskt och miljömässigt hållbart.
Men tydligen är varken ministern eller regeringen besjälade av att på riktigt tänka nytt och få ner både kostnaderna och miljöbelastningen för skärgårdstrafiken.
BRAGE EKLUND, PIA ERIKSSON, ROLF GRANLUND, JENNY SINDÉN, PETER SANDBERG, PELLE HÄGGLUND
ÅLANDS FRAMTID
