DELA

Regeringens hållbarhetsstrategi på villovägar

9 september 2014 tog Ålands lagting det historiska beslutet att Åland skall bli ett hållbart samhälle med slutmål 2051. Utgående från ett strategidokument som var baserat på 25 års metod erfarenhet av strategiskt hållbarhetsarbete.

Detta har den nuvarande regeringen dessvärre lagt åt sidan och försöker istället hitta på ett eget sätt. Sannolikheten att detta skall lyckas, med ingen som helst erfarenhet av dylikt arbete är så gott som obefintlig.

Jag har i olika sammanhang, nu senast med en kanske lite väl ärlig skrivning till landskapsregeringen och ansvarig minister, påtalat brister och konsekvenser med nuvarande system där man chansar sig fram. Möttes av ilska och oförståelse.

Det som framför allt saknas är regeringens egen strategi vilken sen i sin tur skall användas som vägledning för allt arbete på underliggande nivåer.

Exempelvis följande kan ingå i regeringens strategi. När koldioxidneutrala? När slutat med fossila bränslen? När slutat sprida gifter i naturen? När är den biologiska mångfalden säkrad?

OBS! Allt detta med tydliga mål och delmål som är tids och nivå bestämda med siffror och årtal. Hur kommer det sig då att man från regeringens sida inte säger? ”Hoppsan, vi har missat att göra en övergripande strategi på regeringsnivå och därigenom omöjliggjort allt strategiskt arbete på samtliga underliggande nivåer i det åländska samhället.

Bra att du uppmärksammade oss på det, tack! Det skall vi fixa”! Nej, istället attackerar man budbäraren försöker skylla ifrån sig på alla möjliga och omöjliga sätt samt vägrar inse att nuvarande system är helt personbaserat och faller som ett korthus när en slutar.

Möjliga orsaker till att en strategi på regeringsnivå inte finns och antagligen inte kommer att bli av under nuvarande regering:

Kunskapsnivån är för låg i förhållande till det stora ansvar man har gentemot kommande generationer.

Egot är stort, man är inte tillräckligt stark för att kunna erkänna att man kan ha fel.

Miljöarbete blandas ihop med strategiskt hållbarhetsarbete.

Omvärldskunskap saknas, till exempel Gotland tog för över 20 år sen de beslut vi försöker ta nu.

Ointresse, lathet. Man nämner hållbarhet 24 gånger i regeringsprogrammet och tror att det räcker.

Svagt eller obefintligt ledarskap är den i allmänhet överlägset störta orsaken till att strategiskt hållbarhetsarbete, inte fungerar.

Sorgligt eftersom regeringens ovilja mot strategiarbete fördröjer resan mot det hållbara samhället med minst fyra år. Då kan en omstart förhoppningsvis ske, efter att detta helt i onödan runnit ut i sanden.

Dan Jansén