Rättsväsende ur fas
Tingsrätten har tagit beslut i fallet med blästringen av skolskeppet m/s Michael Sars i landskapets hamn i Möckelö sommaren 2008.
Rätten fastställer att blästringen var olaglig då den skedde utan tillstånd, i detta fall utan giltig miljötillstånd. Fartygsblästringar har utförts där upprepade gånger under flera tiotals år, hela tiden utan tillstånd och i strid med villkoren i Jomala kommuns byggnadslov.
Det känns rätt att man här dömde inga personliga straff. Vad skulle detta varit för nytta? Ärendet var rätt så komplicerat vad gäller ansvarsfrågan och gällde enbart detta enskilda incident.
Det som istället är anmärkningsvärt, är att rätten konstaterar att ingen skada på miljön uppstod, med undantag av buller. Enligt bildbevis och vittnesmål sopades blästringsavfall, slagg och flagor av färg, delvis direkt i sjön och en del blåste bort säkert också från de öppna högarna på kajen.
Alla, inte minst ägare till fritidsbåtar, vet hur giftiga till exempel båtfärger och rostskyddsmedel brukar vara. De innehåller oftast olika tungmetaller, vilka är verkligen skadliga för miljön och särskilt för marina miljön.
Som sagt, blästringar har skett här under flera tiotals år, så man kan gissa att bottensedimentet runt Möckelö hamns kaj innehåller mängder av tungmetaller och eventuellt även andra miljögifter.
ÅMHM borde nu ålägga landskapet att ta prover från bottensedimentet och analysera halter av relevanta tungmetaller och eventuella andra giftiga ämnen. Ifall normvärdena överskrids, skall behövlig sanering verkställas för att skydda marina faunan och floran och i slutändan också människornas hälsa.
Vårt rättsväsende tycks inte mera ha samma värdesättningar som gemene man, domarna kring djurskyddsfall, rattfylleri, våldtäktsfall och nya miljöbrott väcker upprörda känslor bland allmänheten.
Rauli Lehtinen
pensionerad hygieniker
