Rätten – inte politikern – är högst i samhällets hierarki
Chefredaktör Nina Fellman skriver i tisdagens ledare om ”det besvärliga gränssnittet mellan politik och förvaltning”.
Eftersom det ”inte är vare sig rimligt eller praktiskt möjligt med en förtroendekonflikt mellan de högre tjänstemännen och ministrarna” måste en hierarkisk hackordning upprätthållas. Det yttersta ansvaret skall ligga hos politikerna som skall ha det reella ansvaret ”att driva den politik man blivit invald att driva”.
Fellmans syn på maktutövningen är samtidigt en ovanlig klargörande beskrivning av hur principerna för ett rättssamhälle urholkas och ett maktsamhälle växer fram på Åland.
Rättsstatsprincipen (”rule of law”) innebär att den offentliga makten är bunden av lagar och förordningar medan maktstatsprincipen (”rule of man”) innebär att personer utövar egenmakt.
I Sverige har maktstatsprincipen och rättslösheten fått namnet ”lidbommeri” efter förre justitieministern, socialdemokraten Carl Lidbom som klagade på ”alla dessa djävla försök att bromsa regeringen”.
Historiskt har konflikten mellan politik och förvaltning på Åland funnits latent sedan självstyrelsens begynnelse. Ämbetsmannen Carl Björkman och politikerna Julius Sundblom kunde bygga grunderna till ett demokratiskt rättssamhälle. Björkmans avgång från lantrådsposten 1938 var resultatet av en personlig maktkamp och inte ett val av utvecklingsväg för ett demokratiskt Åland.
Ett första avsteg från balansen mellan förvaltning och politik togs i lagen om landskapsstyrelse (numera landskapsregering) 1995 när politikerna blev föredragande i ärenden i plenum, det vill säga när hela landskapsregeringen tar beslut i sammanträde.
Grundprincipen för förhållandet mellan tjänsteman och politiker är emellertid fortfarande att ärenden i Ålands landskapsregering avgörs på enskild föredragning. Det innebär att tjänstemannen bereder ärendet som föredras för ansvarig landskapsregeringsledamot som tar det formella beslutet. De senaste åren har de n formella beslutsprocessen fått en underordnad roll i viktiga frågor. De reella besluten fattas tillsammans med externa, inflytelserika personer eller i den ”politiska landskapsregeringen” utan att någon tjänsteman är delaktig i processen.
På detta sätt etableras en makt som utövas utanför lagar och förordningar.
En viktig princip för rättssamhället som därmed förbigås är principen om bemyndigande.
Ingen politiker eller tjänsteman skall kunna ta beslut på egen hand eller i eget namn om det inte är klart uttryckt i lag eller i ett delegeringsbeslut. Alla beslut fattas i myndighetens namn. Det är alltså Ålands landskapsregering som beslutar, inte en enskild politiker.
Den hierarkiska hackordning som redaktör Fellman beskriver kommer till uttryck när makten blir personlig och utövandet egenmäktigt.
I ett rättssamhälle regleras gränssnittet mellan politik och förvaltning genom att makten utövas under lagarna. Rätten, som den uttrycks i lagar och förordningar, är alltså högst i hierarkin.
Olof Erland,
avdelningschef vid
Ålands landskapsregering
(tjänstledig)
Olof Erland glömde citera de delar av min ledare där det stod: ”Allt inom lagens ramar naturligtvis.” och ”För att systemet ska fungera måste det finnas tydliga regler för relationen mellan politiker och tjänstemän. Utan det regelverket finns allt för stort utrymme för godtycke.” Vi är alltså fullkomligt överens.
Nina Fellman
chefredaktör
