Rätt ska vara rätt
Nina Fellman (S) ondgör sig på insändarplats 5/2 över att undertecknad fattat beslut om att den s.k. jämställdhetsbonusen till de politiska partierna enbart ska gälla för år 2020. Mitt beslut tillkom på exakt samma sätt som bonusen infördes, dvs. på enskild föredragning av beredande tjänsteman. Beslutet var väl grundat genom flera diskussioner med den samlade regeringen och genom avstämning med hela regeringsbasen.
Med reservation för HI:s inställning, råder enighet om att en bonus enbart kan utfalla en gång, inte varje år under en mandatperiod såsom dåvarande kansliministern Fellman tänkte sig år 2017. Nina Fellman ger en missvisande bild även av den rapport som låg till grund för beslutet om en jämställdhetsbonus. Ingenstans i rapporten går det att utläsa att arbetsgruppen tänkte sig en permanent bonus, tvärtom.
Det är beklagligt att Nina Fellman påstår att jag skulle ljuga om en kandidat som aldrig borde ha funnits med på S-listan till lagtinget. Jag påstod dock felaktigt att kandidaten inte gett sitt samtycke. Faktum är att händelsen är betydligt allvarligare än så. Enligt partisekreteraren Kristin Mattsson ställde socialdemokraterna upp med en person ”som inte passade in” i partiets politik. Enligt Fellmans ”verklighetsbild” var det kandidaten som hade ”ångrat sig”. Kan den förhastade rekryteringen bero på att det var målet om bonuspengar som var viktigare än en hållbar och för väljarna transparent S-lista?
Landskapsregeringen kommer under jämställdhetsminister Annika Hambrudds ledning att titta på möjligheten att genom bl.a. utbildning för partierna främja jämställdhet inom politiken. Även om jämställdhetsbonusen 2020 inte gav önskat resultat, är det absolut inte uteslutet att försöket återuppstår inför valet 2023. Men då ska fokus ligga på belöning av partier som uppnår framgång i jämställdhet bland de invalda ledamöterna.
För mig kändes det märkligt att vi efter valet 2019 tvingades premiera ett parti som helt saknar jämställdhet i den invalda gruppen.
HARRY JANSSON (C)
VICELANTRÅD
