Rätt iakttagelse!
På ledarsidan i lördagens Åland görs en enkel analys av landskapspolitikens agendadilemma. I princip håller jag med och jag tror att många andra gör det också eftersom vi frapperas av alla sk. ”jålärenden” som hanteras i det oändliga, när det finns så mycket viktiga saker att fundera på? Många av dom stora samhällsfrågorna verkar saknas helt på agendan, utifrån sett?
KST reformen. I samma tidning ondgör sig både stadens socialchef och finansministern i denna fråga, fast med olika infallsvinkel förstås. Ändå är kärnproblemet inte finansieringsmodellen, utan att själva kommunstrukturen, dvs. mottagaren, som skall implementera reformen är fel organiserad. Först borde vi slå samman kommunerna, sedan reformera i de stora strukturerna. Trots att frågan om behovet av en kommun sammanslagning fanns tex. på Nya Ålands ledarsida i veckan, så ligger den inte på landskapspolitikens bord. Det borde den göra. Alla kan läsa av de tydliga signaler som ideligen kommer från våra små kommuner – detta kommer inte att gå i längden. Det förstår alla. Det är inte politik utan sunt förnuft.
Tillväxt. I praktiken är det många år sedan Åland hade reell tillväxt. Det måste vi däremot ha för att alla ska få jobb och kunna försörja sig i framtiden. Och vi måste skapa det i den privata sektorn. Vår självstyrelse utvecklingen har de facto till viss del varit kontra produktiv. Vi har skapat ett mikrosamhälle och avhändat oss många möjligheter (jämf. med fastlandet), samt begränsat tillgången på tex. kompetens på många områden, skapat en tröghet genom för många nivåer och vi har på ett avgörande sätt själva begränsat tillgången på riskkapital och finansiering. Alla dessa faktorer hämmar avgjort vår tillväxt i den privata sektorn. Jämförbara regioner på fastlandet kör ikapp och om oss i levnadsstandardsutveckling. Självstyrelseutveckling är ointressant om den inte ger förutsättning för en högre tillväxt än annars. En ny strategi för tillväxt inom självstyrelsen behövs.
Infrastruktur. Våra grundläggande, infrastrukturella funktioner som vägar/broar, avloppsnät, elnät, vattenreningsverk, är generellt i behov av utbyggnad och upprustning på olika sätt. Istället förbrukar vi nästan all vår kraft och ekonomiska resurs (i denna sektor) på skärgårdstrafiken, som de facto bara skall betjäna någon enstaka procent av Ålands befolkning och en ännu mindre andel av vårt privata näringsliv. Detta kommer att bli en återvändsgränd när pengarna tar slut. Behovet av ett omtag för säkerställande av en konkurrenskraftig infrastrukturell utveckling är överhängande. Infrastrukturens kapacitet och effektivitet är en grundförutsättning för näringslivets expansion och därmed vår tillväxt.
Det finns således, mycket riktigt, många stora, avgörande frågor att föra upp på landskapspolitikens agenda.
Björn Geelnard (MSÅ)
