Rasist ja, främlingsfientlig nej
1 maj sammanfattade Nya Åland tingsrättens domar i arbetslivsdiskrimineringsmålen emot mina motparter ÅHS och Hotell Arkipelag så här: ”Okej att diskriminera rasist”. Och det har vi nu fått ett kvitto på. I och med polisens beslut att inte gå vidare med Stephan Toivonens anmälningar emot folk som kallat honom för rasist, kan man konstatera: Det är okej att kalla andra för rasist. Men inte sig själv. Om man inte vill bli diskriminerad i arbetslivet. (Vilket jag inte vill, ska tilläggas. 20 april satte Nya Åland rubriken ”Fritidsrasist vill ha ersättning” bredvid en krönika där Annika Orre skrev att hon hade ”en känsla” av att jag hade sökt mig till just dessa arbetsgivare för att jag ville bli diskriminerad så att jag skulle kunna få en åklagare att dra dem inför rätta. Den känslostyrda journalistiken var grov. Grövre än det som Nyan tidigare påstått om mig.)
Låt oss först gå igenom det ekonomiska. Mina motparters rättegångskostnader uppgick till totalt 8 500 euro. Mina till totalt 235 euro. Deras kostnader betalas med skattepengar. Jag betalar mina själv. Om jag inte blivit diskriminerad för mina samhälleliga åsikter, hade ingen betalat något.
Om medierna tillåtit mig att bara bo här, samtidigt som jag är offentlig endast i den svenska debatten, hade jag nog aldrig skrivit en enda insändare i de åländska tidningarna. Men det blev en ny situation när Nya Åland i februari 2014 publicerade en stor bild av min personliga Facebooksida. Detta tidningsurklipp använde Arkipelags advokat för övrigt som officiellt ”bevis” på att jag ”söker” uppmärksamhet som rasist i lokalsamhället.
Jag låter inte politik påverka det jobb jag gör. Jag är inte fientlig emot en individ för att den tillhör en viss grupp. Rasist ja, främlingsfientlig nej. (Av vissa stämplar i mitt pass mellan till exempel åren 2013-2015 kan man dra sina egna slutsatser: Sydkorea, Qatar, Colombia, Brasilien, Iran, Kenya, Turkiet. Jag åker inte till dessa ställen för att vara fientlig.)
Detta skrev jag högt upp i ansökningsmailen. (ÅHS makabra påstående att de – både överskötaren OCH avdelningschefen – missade att jag skrev det, var något som presenterades som en sanning i medierna. För att journalister är som de är.) Detta sa jag även i rättssalen. På ljudinspelningen av samtalet med ÅHS överskötare övertygar jag honom om att jag är en person som behandlar individer lika, samtidigt som han säger att han ändå måste göra sig av med mig, eftersom han fått påstötningar ”uppifrån”. Men detta ville inte rätten lägga någon nämnvärd vikt vid. Man lade istället vikt vid ”risken” att jag inte skulle behandla alla lika.
Ett diskussionsunderlag är hur pass stor skillnaden är mellan att vara en som kallar sig själv för rasist och en som av andra blir kallad för rasist. När rätten tar ställning för arbetsgivares rätt att diskriminera folk för att de på fritiden uttrycker de här samhälleliga åsikterna, är nästa fråga vilka signaler det skickar till folk som röstar på Sannfinländarna.
Daniel Lampinen
