Provokativt men nyttigt!
Skräpytor . Det är uppfriskande att bli lite provocerad. Jag tänker på det senaste utspelet från brändöbördige författaren och ekonomen Nordström. Han ville naturligtvis ha reaktioner då han talade om landsbygden som ”junk space” eller skräpytor, dvs övergivna platser eller platser man lämnat bakom sig.
Han säger: ”Om du åker dit, kommer du att hitta tre alkoholister, några barn, och ett par knäppgökar. Det är det som återstår, alla andra har stuckit.”
Den urbana normen är inte ny, men att benämna den så är nytt! Reaktionerna efter hans uttalande gjorde att han någon dag efter förklarade sig genom att säga: ”Det jag ville var ett försök att lite dramatiskt beskriva vad som händer om vi inte gör något och har lite otur också. Och sedan vända på steken och säga: OK – så vad ska vi göra?”. Bra fråga, jag återkommer till den.
Det som är norm är per definition det rätta och beskrivs därför på ett positivt sätt. Ord som vi förknippar med staden är exempelvis framgång, innovationer, kultur, mångfald och utveckling medan landsbygden för att inte nämna skärgården kopplas till ord som särskild, eftersatt, långsam, passiv och tärande.
Många gånger räcker det med att beskriva det ena för att också beskriva det andra som då blir den underförstådda motsatsen eller antitesen.
När kommunikationerna är undermåliga möts skärgårdsbor ofta av kommentaren: ”Om du väljer att bo i skärgården får du skylla dig själv, du kan ju alltid flytta.”
Vi får ofta läsa om människor som har gjort den modiga och exotiska flytten från stan till landsbygd eller skärgård. Det finns dock ingen motsvarande berättelse för den omvända flytten eftersom den är så given.
Det går knappt ens att föreställa sig en sådan, vilket är ett tydligt tecken på en stark norm. Rubriker som ”Mia lämnade Solberget för att förverkliga drömmen om ett skärgårdsliv” går knappast att byta mot ”Linda lämnade Kökar för att förverkliga drömmen om ett liv i stan”.
Den urbana normen agerar inte bara av egen kraft. Det finns även andra komponenter i hur vi har konstruerat vårt samhälle som ofta faller ut till nackdel för platser i glesa strukturer. Exempelvis individualiseringen och den ekonomiska rationaliteten. För alla dessa strukturer blir staden lösningen och svaret. På så sätt samverkar dessa andra strukturer med den urbana normen. Mot täthet och storhet.
Samarbete , kvinnor, arbetsplatser och kommunikation
Så, ok vad göra för att vända på steken ur ett åländskt perspektiv?
Kommunikationerna till och från skärgården är avgörande men även kommunikationerna inom skärgården har betydelse. Det måste gå att ta sig fram och tillbaka över en dag mellan tex Seglinge och Sottunga utan att det krävs övernattningar på vägen. Transporter av varor, möjlighet till resor för invånare, besökare och turister är av yttersta vikt.
Arbetsplatser! Våga lämna ut jobb som går att göra på distans, helt eller delvis. Anpassa avtalen till att möjliggöra hemarbete. Skärgården har bra fiberutbyggnad. Använd nätet till att mötas och prata med varandra, att musicera eller utöva kulturella aktiviteter. Vara kreativa och hitta nya sätt att göra saker på. Erbjuda den urbana familjen ett andra hem på planerade områden vilket i sin tur kan bli arbetsplatser för de fast bosatta.
Samarbeta, dra nytta av varandras kompetenser. Marknadsför det värde vi upplever att tillvaron ger, den livskvalité vi upplever. Det finns gott om odlingsmark, hitta nischer för säsongsarbete kombinerade med varandra. Det finns många, särskilt kvinnor som flyttat in som är entreprenörer och bär ett stort samhälls- och socialt ansvar. De borde vi alla lyfta som goda exempel.
Tillsammans måste vi tro på en framtid. Vi är själva bäst att tala om våra liv!
Gun-Mari Lindholm
Seglinge
Kommunstyrelseordförande, lagtingsledamot och ledamot av Regionkommittéen i Bryssel
