DELA

Protestera gärna, men protestera säkert!

Amerikanskt polisvåld som orsakade George Floyds död har lett till en flodvåg av reaktioner och protester. Man hade hoppats på att vi år 2020 hade kommit längre som människor på det här lilla klotet som vi samsas på. Men vi har en lång väg kvar att gå. Förutsättningarna mellan oss är inte likvärdiga och kortleken är delad på ett sätt som gör att ”vita” fortfarande har många fler dörrar som står öppna. I USA går rasismen flera hundra år bakåt i tiden, då utnyttjade slavar byggde landet och som därefter har diskriminerats på ett sätt som kan beskrivas som systematiskt.

Likt Metoo-rörelsen är det otroligt viktigt att kunskapen når ut, så det aldrig går att skylla på att man inte visste. Vanligt folk, media, poliser, organisationer och lagstiftare måste alla jobba tillsammans för att på allvar kasta rasismen på historiens sophög. Det finns otaliga sätt att göra detta på. Det går till och med att samlas fysiskt i fredliga protester för att visa sitt engagemang.

Men. Och här finns ett viktigt men. Vi har faktiskt en pågående pandemi fortfarande. Jag vet att det, även på Åland, finns de som tycker att sakfrågan är så viktig att man kan strunta i smittrisken och även samlas i tusental, tätt ihop. För ansvaret att skydda sig själv och andra ligger på den enskilda individen, eller? Absolut inte! Vi har kämpat hela året tillsammans för att platta till, eller helst krossa den berömda ”kurvan”.

För även om en ung människa som skanderat slagord på Sergels torg eller Senatstorget själv inte får några symptom, så kan dennes smitta i värsta fall leda till andra människors död. Om det känns som att bli belagd med skuld om man varnar för detta så må det så vara. Covid-19 är ett gissel, en av mänsklighetens större katastrofer i modern tid. Rasismen finns fortfarande. Måste man välja, eller kan man bekämpa båda två? Naturligtvis kan man det. Black lives matter, håll i och håll ut!

TONY WIKSTRÖM (S)