Producentansvar för alla
Om jag tidigare inte varit kanske helt säker så nu är det helt klart efter att Wiklöf Holding köpt Erik Mattsson att de är Ålands största producenter av förpackningsavfall. I lördagens Ålandstidning säger kommerserådet Anders Wiklöf att det innebär ett ansvar att ha pengar och att äga företag, och det har han rätt i (sköter det med bravur) men nu så innehar han även det största ansvaret (inte enda) för att producentansvaret för förpackningar börjar fungera inom landskapet. Folke och Stig på Varuboden, det är inte bara att komma till Åland och sälja varor utan det ligger på ert ansvar att även ta hand om bland annat konsumentförpackningarna som ni kommer att sälja.
Finlands regering föreslog i veckan att samma regler skall gälla för förpackningsavfall som den åländska avfallslagen sedan länge redan har sagt, det vill säga att producenterna skall stå för 100 % av insamlingen. Kanske utan att veta det så har lagstiftarna här gjort rätt men i praktiken så har vi inte lyckats få det att fungera. Minimikravet bör nu vara både för Proans och Wiklöf Holding att de förpackningsavgifter som de åländska konsumenterna idag betalar till Finland och Sverige återförs in till vår egen hantering här på Åland. Konsumentpriserna blir ju inte lägre genom att vi betalar för avfallshanteringen i grannländerna samt betalar den minst en gång till genom avfallshanteringsavgifter här hemma.
Bra att Jomala kommun kommer att granska penningströmmarna mellan MISE och ÅPAB men utred även det juridiska dvs vem är det som ger ÅPAB uppdragen? Jag har i många år frågat att varför sorterar vi och samlar in tidningar och papper, dock utan svar? Vem ligger bakom uppdraget? Genererar det intäkter eller kostnader? Vem betalar eller vem erhåller intäkterna? Varför har lagstiftarna lämnat tidningar/papper utanför producentansvar i och med att både Finland och Sverige har det?
Nu är det många som säger att vad spelar det för roll om det fungerar eller ej för, det är ju ändå konsumenterna som betalar. Stämmer, men om det fungerar så är de som väljer andra alternativ eller inte har råd att konsumera inte heller med och betalar avfallshanteringen (lägre MISE-avgift) i och med att den skall vara inbakad i priset på varan = producentansvar. Tankegången bakom direktivet är att ifall insamlingen av förpackningen blir för dyr/krånglig så bör ju producenten ändra insamlingen/förpackningen om den vill vara med på marknaden och inte som nu enbart högre avfallsavgift för konsumenten.
Jag har tidigare nämnt det och upprepar det igen att i det hela så finns det även enorma möjligheter att göra något nytt inom alla områden i avfallshanteringen i och med att hela hanteringen ännu är i sin linda. EU:s slutmål är ”No Waste” och innan vi är där så finns det en hel del att göra och vi kan garanterat säkert göra en insats på Åland som vanligt, men då betyder det att vi måste börja agera gemensamt och inte enbart gnälla och skuffa ärendet till följande instans samt påstå att det är någon ”annan” som skall göra något.
Undertecknad har definitivt inte lösningen för hela avfallshanteringen i och med att min/Retpacks specialgebit är systemupplägg för övervakning/kontroll av returmaterial som går att identifiera vid insamlingen och det gäller såklart inte allt material idag. Ålands Handelskammare har tidigare varit engagerad i frågan och det vore väl nu ganska naturligt att Åländskt Näringsliv tar över ärendet och faktiskt är med och ser till att vi får en fungerande avfallshantering inom landskapet Åland.
Krister A. Martell
Retpack Solutions Ab Oy
