Problemet kan inte tigas ihjäl
Enligt FN:s barnkonvention artikel 28 har konventionsstaterna förbundit sig till att erkänna barnets rätt till utbildning och i syfte att gradvis förverkliga denna rätt och på grundval av lika möjligheter skall de särskilt:
(a) göra grundutbildning obligatorisk och kostnadsfritt tillgängliga för alla;
(b) uppmuntra utvecklingen av olika former av undervisning som följer efter grundutbildningen, innefattande såväl allmän utbildning som yrkesutbildning, göra dessa tillgängliga och åtkomliga för varje barn samt vidta lämpliga åtgärder såsom införande av kostnadsfri utbildning och ekonomiskt stöd vid behov; ’
(c) göra högre utbildning tillgänglig för alla på grundval av förmåga genom varje lämpligt medel;
Åland efterlever inte denna konvention när det gäller ungdomar med särskilda behov eller neuropsykiatriska funktionshinder.
Efter grundskolan har ungdomarna ingen rätt att kräva tillgång till någon utbildning utan lagstiftaren Ålands landskapsregering och lagting har bestämt att det är upp till var och en av de sju gymnasieskolorna att avgöra om man vill släppa in ungdomar med dessa ovan nämnda funktionshinder eller inte på sina utbildningslinjer.
För ungdomar som kräver mera stöd och resurser och lägre studietakt för att kunna tillgodogöra sig en utbildning så ökar risken för att slutresultatet blir det att många av ungdomarna hamnar utanför hela det åländska utbildningssystemet efter grundskolan då landskapet inte beviljar extra medel i den grad som skulle behövas för de resurser och stöd som krävs.
Den nya förslaget av landskapsregeringen till gymnasielagstiftning råder inte bot på detta förhållande heller. I år är det enligt uppgift 43- 44 elever som ansökt om studieplats enligt särskild ansökan. Hur många av dessa kommer att ha en studieplats i höst och hur många av dessa skall hamna i ett utanförskap innan utbildningsminister Britt Lundberg och landskapsregeringen tänket ta itu med denna viktiga utbildningsfråga.
Än så länge har man svarat med en öronbedövande tystnad. Hur länge tänker ministern och utbildningsavdelningen tiga bort ett växande problem. Dessa ungdomar existerar och längtar efter att få lika möjligheter till utbildning och alternativa utbildningslinjer som alla andra.
Henrik Lagerberg
