Problematisk fråga att ställa
På Nya Ålands hemsida fanns den 1:a december 2013 en enkät som skulle undersöka huruvida ålänningar ville eller inte ville ta emot 20 syrier på flykt. Jag anser att en sådan enkät är oerhört problematisk och att den belyser en allt för tyst diskussion om rasistiska positioner i samhället och vill därför använda mig av tillfället till att påtala detta. Nya Ålands enkät beskriver framförallt två positioner som jag i följande text kommer att beskriva för att sedan återkomma till enkäten.
Få människor vill i dag kalla sig för rasister. Rasism är enligt många lätt att känna igen, det är något påtagligt. Men det finns också många typer av rasistiska handlingar. Två positioner som försvårar en diskussion om rasism och dess effekter är det liberala tvivlet och okunnigheten.
Det liberala tvivlet grundar sig på kunskapen om vad rasism är. Genom att tro sig ha definierat rasism, vad som är rasistiskt och vad som inte är det, höjer man sig över diskussionen och behovet av självgranskning. Länge använde jag begreppet ”zigenare” för romer utan att vara medveten om de negativa associationerna som följer begreppet. Jag ansåg inte att ordet i sig var rasistiskt och eftersom jag alltid upplevt mig som antirasist så var det först då diskussionen nådde media som jag blev medveten om problematiken. Jag ansåg mig alltså inte skyldig till en rasistisk handling innan och därför hade jag heller inget behov utav självgransking. Jag visste ju vad rasism var och hur det såg ut.
Den andra positionen är den okunniga. Den okunniga saknar ofta en rasistisk intention och begångna handlingar kan därför påtalas som något annat än rasistiska då okunskapen om problematiken gör aktören oskyldig samtidigt som det rasistiska motivet saknas. I vardagligt tal hör man ofta generaliseringen om att afrikaner förutsätts ”ha musiken/dansen/rytmen i blodet”. Att detta ofta sägs i positiva ordalag gör generaliseringen svårare att identifiera så som rasistisk, vilket också har att göra med att olika rasistiska positioner är tätt sammankopplade, i detta fall tangerar påståendet med det liberala tvivlet. Eftersom vi vet att rasism hör samman med negativa attityder, kan inte en positiv generalisering ingå i problematiken. Men att afrikaner skulle ha musiken i blodet är också en reproducering av en rasistisk stereotyp. Trots att den som yttrar ett sådant påstående inte är medveten om den rasistiska laddningen i budskapet så blir hen inte mindre oskyldig till vardagsrasism för det.
Då Nya Åland väljer att ta upp 20 syriers vara eller inte vara på Åland i en enkät på deras hemsida anser jag att man antagit båda dessa positioner. Att flyktingar kommer till Åland har inget att göra med vad jag som ålänning vill eller inte vill, det handlar först och främst om andras mänskliga rättigheter. Att jag dessutom blir tillfrågad huruvida jag vill detta eller inte, bidrar till schatteringen mellan ett vi och ett dom. Denna schattering är en följd av en fråga som är oerhört problematisk att ställa. Mänskliga rättigheter är just mänskliga och inbegriper därför alla människor, även de som inte är födda här, även de som har eller inte har relevant utbildning, även de som har eller inte har ekonomiska resurser, och framför allt de som inte kan tillgodogöra sig sina mänskliga rättigheter i sitt hemland av en eller annan orsak.
På Facebook-sidan Ja tack till 20 syriska flyktingar på Åland skriver Ulrika Navier apropå detta att vi i och med en sådan undersökning som Nyan publicerat, tar oss rätten att bestämma över andra människors rättigheter och att hon på samma sätt motsätter sig omröstningar om huruvida homosexuella ska ha rätt till att adoptera barn. Jag anser att Navier slagit huvudet på spiken. I och med enkäten så öppnar Nya Åland upp ett rum där den tillfrågade ges en position som avgör huruvida en grupp ska inbegripas i dessa mänskliga rättigheter eller inte. Detta är rasistiskt. En diskussion och reflektion över detta är allt för viktig för att lämna därhän, varför jag nu valt att formulera problemet i detta öppna brev till Nya Åland.
Camilla Edström Ödemark,
konstnär
Svar: I grunden håller jag med Camilla Edström Ödemark, vi ska vara försiktiga med stereotyper och benämningar som ger grupper egenskaper baserat på just att de tillhör en viss grupp. Men att därifrån dra slutsatsen att det är rasistiskt av Nya Åland att ställa en webbfråga i ett kontroversiellt ämne som engagerar en stor del av såväl läsekretsen som befolkningen är att ta det för långt. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter jämställer alla människors värde och rättigheter, men ändå inte. På flera ställen i deklarationens 30 punkter påtalas nationalstaterna, och det är här Edströms Ödemarks argumentation faller. Huruvida Åland, Finland, EU eller annat land/statsförbund ska hjälpa människor i kris eller på flykt är inte ett beslut som tas av FN eller deklartionen om mänskliga rättigheter, utan ett som tas av politiker i den aktuella staten.
Precis som i andra politiska frågor ställer vi då och då enkätfrågor för att på det sättet få ett riktvärde på hur opinionen ställer sig i frågan. I just detta fall valde jag dock att avsluta enkäten på söndagskvällen då röstfusk – av vad jag kunde se – på båda sidor vred resultatet på ett sätt som inte gjorde det representativt för opinionen.
I den större frågan, om Åland ska öppna samhället för flyktingar från Syrien och annorstädes krishärdar, har Nya Åland många gånger varit tydliga i vårt ställningstagande för detta och vårt absoluta avståndstagande från främlingsfientlighet och rasism.
Jonas Bladh, Chefredaktör
