Proans gör inte lokal mjölkproduktion miljöanpassad
Miljömärkning av livsmedel, ”ekologisk mjölk” med mera, syftar till förbättrad livsmedelskvalitet och minskad miljöpåverkan. Dels av hänsyn till växande barns och ungdomars hälsa, dels av hänsyn till vår livsmiljö. Livsmedel, som anges vara ”lokalt producerade” kan vara miljömärkta, men måste inte vara så. Att en vara anges vara lokalt producerad, är ingen garanti för något annat än att den är lokalt producerad – om ens det. I några fall har det framkommit att ”lokalt producerade” är allt annat än ”lokalt producerade”. Produkten i sig kan vara hur bra som helst, men för att så är fallet finns inga garantier om produkten saknar miljömärkning eller någon annan kvalitetsmärkning. Att vid upphandling gynna lokalt producerade livsmedel innebär därtill en otillåten snedvridning av marknaden.
Genom att kommuner köper in stora mängder livsmedel till skolor, daghem och åldringsvård, har varje kommun en avgörande betydelse för hur livsmedelsmarknaden kommer att utvecklas. Kommunens beslut om att prioritera miljömärkta livsmedel är också en klar signal till marknaden i syfte att skapa trygghet för producenter, som väljer att satsa på miljöanpassad produktion.
På Ålandsmejeriets mjölkförpackning kan man läsa ”Vi tar ansvar för miljö och använder förnyelsebar energi” samt ”Härproducerat av Årets företag 2012/Ålandsmejeriet”. Satsningen på att utnyttja avfallsenergi är naturligtvis viktig, men i övrigt blir konsumenten inte klokare av informationen på mjölkförpackningen. Argumentet att medlemskap i Proans skulle göra mjölken miljöanpassad håller inte. Tråkigt, eftersom Ålandsmejeriet har många fina produkter som med miljömärkning troligen skulle kunna bli intressanta även för den växande skaran av konsumenter, som aktivt väljer miljömärkta livsmedel.
Inom Mariehamns stad har under flera år en diskussion pågått om att ställa miljökrav på livsmedel liksom även på andra tjänster och produkter. Bland annat framgår detta redan av stadens av fullmäktige beslutade miljömål 2007. Man har skyndat långsamt bland annat i förhoppning om att den lokala livsmedelsindustrin skulle ta till sig signalerna och bygga upp handlingsberedskap inför framtiden. Under de två senaste åren har man inom staden gått från diskussion till mera konkret handling. Men också bland stadens politiska etablissemang har under processen förslag dykt upp om att gynna lokalt producerade livsmedel framom miljömärkta sådana. Hur dum får man vara? Bättre i så fall att helt lämna frågan om miljöstyrning vid inköp av livsmedel.
När åländska kommuner börjar ställa miljö- och kvalitetskrav i anslutning till upphandling av livsmedel, tvingas de lokala producenterna att anpassa sig till nya marknadsmässiga förutsättningar. Som följd därav borde åländska producenter kunna bli konkurrenskraftiga även på marknader utanför Åland – särskilt i Sverige där vissa miljömärkta mejeriprodukter under senare tid har varit bristvara. Viljan att av lojalitetsskäl gynna lokal produktion framom miljömärkta och kvalitetssäkrade livsmedel kan på sikt istället bli till skada för åländskt näringsliv som riskerar att halka efter i utvecklingen. Det är därför av största vikt att kommunerna successivt börjar tillämpa aktiv miljöstyrning. Av hänsyn till kommuninvånare, miljö och näringslivet på Åland.
Jan Westerberg
