DELA

Privat välgörenhet är inte något fult

Harriet Tuominen verkar ha ett rejält horn i sidan till mig. I fredagens Nya Åland (3.8) ägnar hon en hel ledare åt något som endast kan beskrivas som ett övertalningsförsök riktat åt liberalerna att inte låta mig ställa upp i valet. Hon citerar en f.d. riksdagsman som lär ha sagt att, ”Om det finns 20.000 idioter i landet så har också de rätt till representation i riksdagen.” Hon kallar även mina åsikter för ”galenskaper”.

Innan jag bemöter detta vill jag kommentera Tuominens fientliga inställning till privat välgörenhet. Hon verkar anse att det är fult att skänka pengar till behövande. Att de som idkar välgörenhet inte gör det för att de är godhjärtade, utan för att de vill att de sämre ställda skall stå i tacksamhetsskuld till dem. Jag tycker detta är ett slag i ansikte på dem som idkar välgörenhet. Denna privata välgörenhet är otroligt viktig. Om all världens privata välgörenhet skulle upphöra i morgon skulle det få långt mer negativa konsekvenser än om vartenda statligt välfärdsprogram skrotades.
Tuominen vill att all välgörenhet istället skall vara påtvingad. Om de rika tvingas ge till de fattiga behöver de fattiga inte längre känna någon tacksamhetsskuld till de rika. Däremot kommer de att stå i tacksamhetsskuld till staten, vilket verkar vara vad Tuominen vill.
Personligen tror jag att Tuominens syn leder till ett rått och hårt samhälle. I ett samhälle där man tvingas hjälpa andra kommer all verklig lust att vilja hjälpa folk att försvinna. Man kommer ständigt att fråga sig varför man skall hjälpa någon eftersom man redan betalar skatt, och eftersom det är statens (inte mitt) jobb att hjälpa.

Tvärtemot vad Tuominen anser är de rättigheter och friheter jag propagerar för inte ”galenskaper”. De är rättigheter som har sin grund i upplysningen och som de flesta nationer i västvärlden är uppbyggda på.
De utgör de tjugoen första artiklarna i FNs deklaration om mänskliga rättigheter och de slår fast att alla har rätt till liv, egendom och frihet. De välfärdsrättigheter som Tuominen argumenterar för är artiklarna 22-29 i samma deklaration. De är resultatet av en kompromiss med det forna östblocket som ville ha en hållhake på Väst så att de kunde fortsätta göra övertramp på de verkliga mänskliga rättigheterna.
Jag har dagligen kontakt med personer som är väldigt glada över att jag vill ställa upp i valet. Jag kan försäkra Tuominen att det sannerligen inte rör sig om några idioter, utan intelligenta och politiskt medvetna personer. Bara för några dagar sedan postade en av dessa denna kommentar på min blogg fredrik.ax: ”Jag kommer att göra allt för att visa mitt stöd för dig i valet, det är första gången jag verkligen känner mig sporrad att gå till valurnan. Jag tror du kan bli en person som folk som normalt inte röstar kommer att rösta på, i synnerhet de i 18-25 års åldern!”

Om jag förhindras från att ställa upp i valet för att jag ”inte passar in” eller inte är som politiker ”ska vara” för att jag alltid talar om vad jag verkligen tycker, tror jag många skulle bli ganska upprörda. Att något sådant skulle ske är jag dock inte oroad över. Vi har en väldigt god sammanhållning inom liberalerna och jag har redan deklarerat att jag kommer att göra mitt bästa för att de delar som jag uppfattar som liberala i liberalernas olika program genomförs.
Till sist tycker att det är lite ironiskt att den bild på en tiggande dam som prydde Tuominens ledare, och som skulle illustrera följderna av min ideologi, är tagen i Ukraina. Ett av världens minst liberala länder och ett land som har fått utstå decennier av kommunism. Denna bild har mycket att säga om hur välfärd och trygghet skapas (eller snarare inte skapas), men inte på det sätt Tuominen tror.

Fredrik Gustafsson (lib)
Doktorand i ekonomisk historia
Tuominen tycker Röda korset, Rädda barnen och andra organisationer gör ett fantastiskt jobb. Men hon tycker inte hjälporganisationer skall behöva ta hand om arbetslösa, sjuka, gamla, funktionshindrade och andra svaga grupper i ett rikt samhälle som vårt. Hon tycker inte heller att det samhälle vi lever i är särskilt rått och hårt. Gustafssons modell blir nog hårdare.
Tuominen försöker inte hindra Gustafsson eller någon annan från att ställa upp i val. Det finns partier och passar inte det så kan man bilda valmansförening.

Harriet Tuominen