Priset för kommunreformen är för högt
Jag pratar inte om pengar eller service. Jag pratar om något mycket mera värdefullt, nämligen demokrati.
Jag är övertygad om att de allra flesta, inklusive landskapsregeringen är överens om att demokrati är bland det mest värdefulla vi har. Ändå vill landskapsregeringen betala med demokrati för att genomföra kommunreformen.
Den demokratiska kostnaden består av fråntagandet av kommunernas självbestämmanderätt och centralisering av makt där färre människor bestämmer över fler.
I en nyligen publicerad forskningsrapport från vårt grannland Sverige av studieförbundet Näringsliv och Samhälle, konstaterar man att det finns liknande utmaningar där som vi har här med bland annat en befolkning som blir äldre, stigande försörjningskvot, högre krav på kommunal service, urbanisering och så vidare.
Skillnaden är att rapportförfattarna tror att framtvingande kommunsammanslagningar inte är en bra lösning. Orsakerna är att i dessa kommunsammanslagningar har medborgarnas möjligheter till politisk påverkan minskat och så även det politiska deltagandet, lokal anpassning i glesbygden har försämrats, tjänstemännens makt har ökat på bekostnad av de folkvaldas inflytande, centraliseringen har även förstärkts och påskyndats i sammanslagna kommuner.
Detta scenario kan mycket väl jämföras med de åländska förhållandena där kommunutredarnas slutrapporter uppskattar att till exempel Lumparland i fortsättningen troligen bara kommer att ha endast en folkvald kommunpolitiker i de nya storkommunerna och till exempel. Geta kommer att ha endast två jämfört med nio som de båda har idag i respektive kommuner.
På Åland har vi en världsunik närdemokrati där vi trotts vår litenhet har en bred mångfald av politiska idéer och ideologier. Det finns ett stort intresse för kommunalpolitik och för den som vill finns flera möjligheter att få inflytande och ha något att säga till om i sin egen vardag.
Det är denna unika närdemokrati och möjlighet till lokal anpassning som regeringen Sjögren nu vill försvaga genom att fastställa sin egendesignade kommunstruktur genom tvångslagstiftning som ”kan” bli bra.
Istället bör vi tackla morgondagens utmaningar med att utöka samarbetet mellan kommunerna och bland annat genomföra KST. Vi ska inte heller utesluta möjligheten till frivillig samgång som till exempel den begäran om kommunindelningsutredning Lemland och Lumparland gemensamt lämnade in 2017 men som sedan avslogs av landskapsregeringen.
Slutligen bör man minnas att det bara finns ett sätt att förstöra demokrati, genom att rösta bort den.
Så inför kommande val, hur mycket av vår demokrati är du villig att rösta bort?
JOHN FARELL (C)
