Prioriterar de folkvalda människorna?
Det har nu gått knappt två månader sedan jag berättade att jag fått rätt mot socialkansliet och socialnämnden i Mariehamn för en del av bostadsanpassningen. Visserligen tog det drygt 17 månader innan jag fick rätt, vilket är en anmärkningsvärt lång tid. Mariehamn valde att tolka lagen på sitt eget sätt och avslog min begäran om stöd. Jag har rätt, proffsen fel. I sammanhanget är jag ganska ointressant, det är principen som är det intressanta. Totalt har jag fått cirka 300 kommentarer om detta på facebook eller som mejl. Många handlar om den behandling funktionshindrade fått i det verkliga livet. Det var som jag befarade, men värre!
Fy tusan hur folk behandlas av de sociala myndigheterna i framförallt Mariehamn. De, socialen, har helt missuppfattat sin roll! Glöm inte bort att de finns till för att hjälpa otursdrabbade medmänniskor. En kategori som valt att inte säga vad de tycker, knappt en handfull har lättat på trycket i samband med detta, är de förtroendevalda.
De som vi givit förtroendet att hantera det här och mycket annat viktigt. De tiger som muren. Som ofta tidigare eller skyller på tjänstemännen. Fegt. Förvisso är det så att chefstjänstemännen har en roll men det har politikerna också. De folkvalda i Mariehamn verkar inte prioritera människor (de får inte kosta) hellre prioriterar man annat (som rostiga gatlyktor). Lagtingsledamot Tony Wikström applåderar i en insändare förslaget till ny sociallagstiftning för Åland. Visst är förslaget ett fall framåt. De regionala skillnaderna, som kan vara stora idag, bör minska med den nya lagstiftningen. Men ny lagstiftning råder knappast bot på de problem som finns idag.
Problemet är brist på medmänsklighet. Lagarna tokas negativt, istället för positivt, ingen hjälp till de som behöver hjälp. Lagstiftningen tolkas som ett stöd för avslag i första hand, inte som det är, ett kraftfullt lagstiftningsstöd för de som behöver hjälp i första hand. Tyvärr är Ålands största kommun, Mariehamn, ”bäst” på att säga nej (tillsammans med några mindre kommuner). Mariehamn finns i bottenträsket i den här frågan.
I höst är det val. Vilken linje ska föras? Den restriktiva linjen som Mariehamn för nu där lagen inte följs eller en sådan linje som gör det drägligare för mariehamnare som blivit eller är sjuka?
Skall medmänsklighet och empati finnas hos de sociala myndigheterna och deras beslut, skall socialnämnden försöka hitta argument för jakande besked istället för nekande? Skall en progressiv socialpolitik bli ett framtida kännetecken för Mariehamn och åländska kommuner eller skall oginheten fortsätta?
Det är knappast för mycket begärt att på förhand be att de politiska partierna Ålands Framtid, Moderater, Center, Obundna, Liberaler och Socialdemokrater berättar om sin ambition i sociala frågor för Mariehamn och Åland. Kommer dess politiker att agera så att en kursändring kan ske genom sitt arbete i fullmäktige, styrelse och nämnder? Skall stadens innevånare även i fortsättningen behandlas sämre än många andra? Skall staden, eller kommuner för den delen, strunta i eller töja på, lagen bara för att ”spara” pengar? Politiker, berätta hur ni avser att agera!
Jan Erik Sundberg
