Präster, borgare och bönder
Det har ofta undrats över att jag som präst är med i politiken. Det anses ibland vara ett tvivelaktigt hantverk. Men alla gör sina fel, om bara de rättfärdiga får vara med, blir det glest i bänkarna. Att vi har olika partier betyder inte att vi är fiender, jag har vänner i alla grupper.
Det låter ibland som om jag var den förste politiskt aktiva prästen De flesta vet att flera kolleger har varit med, även på Åland. I ståndsriksdagen var prästerna en av fyra grupper. Till de tongivande i vår tid har John Forsberg och biskop Björkstrand hört.
Det är inte viktigt att präster är med, men själv har jag haft ett intresse för mitt samhälle från barndomen, långt innan jag på grund av prästbristen blev teolog.
Jag intresserade mig tidigt för vad Jesus stod för och hur de första kristna levde. Något av det har jag velat förverkliga. Vi vet att Jesus tog ställning för de svaga. Han ville en förändring med fredliga medel, omtanke och kärlek. Hans kallelse var att bära fram ett glädjebud till de fattiga och ofria. Han prisade dem saliga som stiftar fred och då han mottsatte sig bruket av våld dömdes han till döden.
I domsöndagens text identifierar han sig med de svaga då han säger: Jag var hungrig och ni gav mej att äta, jag var hemlös och ni gav mej rum, jag var sjuk och ni besökte mig.
I Apostlagärningarna ser vi att de första kristna hade allt gemensamt och om den kristna gemenskapen står det i Galaterbrevet: Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Det handlar i ett nötskal om jämlikhet och jämställdhet. Det vill även jag arbeta för och det stämmer bra med idéprogrammet för Ålands socialdemokrater som jag varit med om att utarbeta.
Stefan Snellman (s)
