Det är positivt att det finns politisk vilja att godkänna virtuella stängsel på Åland.
Ålands Hushållningssällskap (HS) planerade för ett pilotprojekt redan 2020 för att demonstrera ny teknik i from av virtuella stängsel. Projektet initierades inom ramen för Ålands hållbara livsmedelsstrategi samt Bärkraftagendan där det fanns ett uttalat politiskt mål att öka andelen naturbeten i landskapet.
För att vinnlägga sig om att det inte skulle möta några hinder att genomföra projektet togs kontakt med ÅMHM som gav besked att användningen av virtuella stängel inte är förbjudet enligt den åländska djurskyddslagen att det inte är fråga om djurförsök samt att det inte finns lagstöd att förbjuda tekniken på Åland.
ÅMHM begärde dock vägledning av landskapsveterinären, som bedömde att användningen av virtuella stängsel bör enligt djurskyddslagen vara förbjudet. Detta kan endast tolkas som en rekommendation och inte ett strikt förbud.
2021 fattar landskapsregeringen beslut om att finansiera pilotprojektet.
I maj 2022, precis när projektet var avsett att starta, gör dåvarande landskapsveterinär, utan att informera sig om projektet eller föra en diskussion med HS, en polisanmälan av VD och husdjursrådgivare på HS, både för djurskyddsbrott och förseelse mot de administrativa bestämmelserna i djurskyddslagen. Polisanmälan ledde inte till något åtal!
HS gör ett nytt försök att få i gång projektet i årsskiftet 2022/23 nu i enlighet med djurförsökslagen, men tjänstemännen på miljöbyrån lyckades hantera ärendet så att de inte hade fått till ett beslut innan betessäsongen var slut.
Beträffande djurskyddslagen 3 § 2 mom. ”det är förbjudet att utsätta djur för onödigt lidande. Med onödigt lidande avses lidande som inte står i proportion till den nytta som erhålls. Med nytta avses endast nytta för djuret i fråga eller en godtagbar samhällelig nytta”
Av djurskyddsförordningen 25 § 8 pkt framgår ”att djur inte får göras orörliga med hjälp av elektricitet”. Ingen form av elstaket gör ett djur orörligt på grund av att de får en stöt. Stöten från ett virtuellt stängsel, som kommer först efter flera varningar, är betydligt lägre än stöten från ett elstaket. Detta kan absolut inte jämföras med till exempel en elektrisk kodressör, där människan på ett godtyckligt och för djuret oförutsägbart sätt kan ge dem kraftiga stötar.
Vad beträffar samhällelig nytta har landskapsregeringen ett uttalat mål att öka användningen av naturbeten för att hålla landskapet öppet och öka den biologiska mångfalden. Det är en viktig åtgärd i det jordbrukspolitiska stödprogrammet. Kan ny enkel djurvänlig teknik användas i syfte att uppnå de samhälleliga målen måste det vara en stor fördel.
Beträffande djurskyddslagen 13 § 1 mom. ”redskap, anordningar eller ämnen som är avsedda för djur och som uppenbart kan utsätta djuren för onödigt lidande får inte införas till landskapet, tillverkas, säljas, överlåtas eller användas”.
Av lagen framgår att landskapsregeringen genom landskapsförordning kan utfärda närmare bestämmelser om vilka redskap, anordningar och ämnen som skall anses utsätta djur för onödigt lidande. Det finns ingenting i djurskyddsförordningen som förbjuder införandet av ett halsband som avses att används i samband med bete inom ramen för ett så kallat virtuellt stängsel. Denna teknik är dessutom framtagen med djurens högsta välfärd i åtanke.
Efter att verkligen djupdykt i lagstiftningen är min entydiga uppfattning att det inte krävs någon ändring i djurskyddslagen utan att det handlar endast om en tolkning av landskapets tjänstemän om vad som är ”onödigt lidande”.
CARIN HOLMQVIST
HUSDJURSAGRONOM
ORDFÖRANDE I ÅLANDS HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAP
