Pommerns planerade verkstad
När jag läser Pommernkommitténs betänkande från 2016 blir jag både glad och betänksam.
Det som gör mig glad är att de två K-märkta sköljhusen skall rustas upp och bli en del av aktivitetsområdet runt Pommern. I det södra skall inrymmas ett sköljmuseum i ursprunglig utformning där en fast fotoutställning över Badhusepoken i Mariehamn inryms. Det norra sköljhuset inreds som klubbhus för Pommerns frivilligarbetare.
Mellan verkstadsbyggnaden och den K-märkta bryggan vid det norra sköljhuset skall anläggas en småbåtshamn, huvudsakligen för träbåtar. Den lilla hamnbassängen i söder restaureras och kan användas för historiska båtar.
Strålande! Äntligen åtgärdas dessa hus och hamnar.
Det södra sköljhuset med valmat tak finns inritat på stadskartor från 20-talet och är sannolikt runt hundra år gammalt. Den k-märkta bassängen söder om är västra hamnens första skyddade småbåtshamn, troligen från 1880-talet. Den skulle fyllas och bli bussparkering för inte alltför länge sedan.
I samband med K-märkningen av södra sköljhuset föreslogs att där skulle bli en utställning om Västra hamnen, som avgjorde frågan om stadens placering på Åland. Hamnen har mycket att berätta. Också badhusepoken 1889-1914 var betydelsefull för staden men har föga med sköljhuset att göra.
Betänksam blir jag däremot över den planerade verkstadsbyggnaden på däcket innanför Pommern.
Jag citerar ur rapporten: ”Mellan dockan och land anläggs ett stort trädäck som kan användas till evenemang och aktiviteter av olika slag. På däcket placeras en 150 m2 stor verkstadsbyggnad… Byggnadens arkitektur blir en pendang till Tullmagasinet söder om museiområdet.”
Tullmagasinet är K-märkt och uppfört i medlet av 20-talet efter ritningar av arkitekten Oscar Bomanson. Det är en till- och ombyggnad av en väntsal/förrådsbyggnad uppförd 1891. På de digitala perspektivbilder kommittén låtit utarbeta ser den planerade verkstaden ut som en tvilling till den gamla magasinsbyggnaden. Samma valmade tak och färgsättning i vitt med röda lister, som också det gamla sköljhuset har.
Jag ställer mig frågande till att här göra en historiserande komplettering. Här har aldrig funnits någon sådan byggnad. Resultatet blir att dessa i hamnen unika gamla byggnader, sköljhuset och varumagasinet, trivialiseras. För en oinvigd betraktare uppstår frågan vad är gammalt vad nytt?
Visserligen uppfördes på Skatudden i Helsingfors en kopia av en 150 år gammal jättekasern som pendang (motstycke, make) till en befintlig. Skillnaden är att båda ritades samtidigt av C.L. Engel men bara den ena uppfördes under hans tid.
Hur katastrofalt skulle det inte vara om man i Degerby hamn som ”pendang” skulle uppföra en modern kopia av de gamla magasinen med toppigt tak.
Internationellt tillämpas stadsbildsrehabilitering på sönderbyggda eller -rivna kulturhistoriskt värdefulla stadshelheter. Där hål i bebyggelsen förfular gatubilden eftersträvas nybebyggelse som stilmässigt samtalar med det befintliga, inte kopior. Man premierar också korrigeringar av okänsliga ombyggnader.
Enligt min mening borde verkstadsbyggnadens arkitektur söka släktskap med Sjöfartsmuseets moderna mörka ”glasvitriner” på motsatta sidan av Sjöpromenaden. Där kan man utifrån beskåda fartygsmaskiner. Varför kunde inte också verkstadens spännande innehåll få synas genom stora glasväggar mot det nya hamntorget. Att söka stilmässig kontakt över vägen rimmar med strävan att Pommern på alla sätt skall bli en del av det prisade museet. Alltså fram för lite modernare tänk i den stadsplaneändring som måste till.
Men om Pommern inte läggs i en docka på platsen behövs inte verkstaden och problemet är borta.
Folke Wickström
