Pommern – goda råd för dyra
Stadsfullmäktiges beslut att gå vidare med förslaget att sätta Pommern i en torrdocka framför Sjöfartsmuseet, stora kostnader till trots, är såtillvida glädjande att det visar att museifartyget uppskattas som en omistlig symbol för Åland och vår viktigaste näring, sjöfarten. Fullmäktige hade knappast något alternativ; antingen anta det kostnadskrävande förslaget eller utsätta Pommern för oacceptabla risker. Egentligen hade beslutet tagits redan 2010 när fullmäktige gjorde f.d. Algots varv till bostadsområde och därmed eliminerade den enda möjligheten att torrsätta litet större fartyg på Åland. Algots torrdocka är som skräddarsydd för Pommern.
Det finns torrdockor i bruk som är 250 år gamla, bland annat i Helsingfors och Karlskrona. Orsaken är den att det skulle innebära avsevärd kapitalförstöring att låta dem förfalla. I Mariehamn beslöt man annorlunda. I stället för att låta ”Algots varv” utvecklas för småindustriell verksamhet och vänta på en företagare intresserad av den i berget insprängda torrdockan, beslöt fullmäktige om stadsplaneändring för att skapa ett nytt bostadsområde.
Den nu planerad nya torrdockan (och en dykdalb/stötdämpare söder om dockan) kommer att eliminera de omedelbara risker som anses hota Pommern: isskador, kollisioner och risken att Pommern sjunker på djupt vatten (ca 20 m) vid nuvarande förtöjningsplats och blir en totalförlust. I dockan kommer fartyget att kunna torrsättas på plats för utförande av bottenreparationer. Däremot kommer dockan inte att ha någon större inverkan på skrovets korrosion.
Ett alternativ: Undertecknade föreslår här ett alternativ med avsevärda ekonomiska och estetiska fördelar för Pommern. Fartyget flyttas något norrut och till grunt vatten 15 – 20 m närmare land. Under fartyget anläggs en grusbädd tjock nog att kunna bära fartyget om detta sjunker. För att hålla grusbädden på plats fordras stålspont på sjösidan med användande av samma teknik som vid kajbyggen. (Grusbädden och stålsponten skulle ligga max 0,5 m under Pommerns köl vid lågvatten.) En pir byggs söder om fartyget som is- och kollisionsskydd och för att eliminera propellerströmmar.
Fördelarna med förslaget är följande:
1. Under- och övervattenskonstruktionerna kostar bara en bråkdel av den föreslagna torrdockan.
2. Den planerade entrén direkt från Sjöfartsmuseet via en ”kobygga” blir kortare och lättare att anlägga.
3. Det planerade trädäcket mellan fartyget och stranden blir mycket mindre.
4. Underhållskostnaderna för detta alternativ blir bara en bråkdel i jämförelse med en torrdocka, trädäck etc.
5. Estetiskt är detta förslag överlägset torrdockan. I en enkät riktad till 29 stora historiska järn- och stålfartyg (Corrosion of Historic Ships, Mariehamn 2006) framkom ett antal korrosionshämmande åtgärder som sedan dess också introducerats på Pommern. Fartygens ägare/förvaltare fick också frågan om docka som uppbevaringsmetod. För inget av de 29 fartygen hade det alternativet övervägts, det ansågs varken estetiskt tilltalande eller kostnadseffektivt.
I vårt förslag kan Pommerns bottenunderhåll inte utföras på plats. Det förutsätter att torrdockan vid f.d. Algots varv åter tas i användning. Inga bostadshus har ännu setts till på platsen. Det är inte för sent att ändra det galna beslutet att göra ett bostadsområde av den enda platsen där t.ex. skärgårdsfärjor kan dockas på Åland. ”Algots docka” har tidigare använts för Pommern.
Det viktiga är att pengarna sätts på Pommerns underhåll, inte på en ny docka.
Björn-Olof Erikson, sjökapten
Jerker Örjans, metallurg
