DELA

Pommern – ett åländskt profilprojekt

Efter att länge ha undvikit detta forum ser jag mig nu manad att klargöra några felaktiga och missvisande påståenden som figurerat i media den senaste tiden.

Musealt bevarande i sig är en komplex fråga och det finns många bra sätt att bevara historiska konstruktioner och dessa kan skilja sig markant från varandra. Hur man bevarar ett musealt fartyg beror i första hand på vad man har för syfte med fartyget; om det ska segla eller vara stationärt, om man ska konservera eller rekonstruera, om man har ett publikt uppdrag eller inte. En annan aspekt är fartygets grundkondition och strukturella förutsättningar; t.ex. hur mycket av det historiska materialet som återstår och vilka förändringar fartyget har genomgått under sin livstid.

Utifrån dessa aspekter och inom ramen för de ekonomiska förutsättningar man har gör varje museifartygsredare sitt bästa för att leva upp till sina specifika målsättningar. Det unika med Pommern är att så lite av hennes originalstruktur har ändrats sen den dag hon kom från varvet 1903. Just det vill vi bevara och det vägleder oss i vårt arbete med Pommerns bevarandeplan.

En bevarandeplan är ett policydokument där man specificerar de principer som ska vägleda allt som rör bevarandefrågor. När Stiftelsen Ålands sjöfartsmuseum tog över ansvaret för Pommern i mars 2015 fanns redan planerna på att bygga en permanent specialdocka för Pommern. Därför är också dockan en del i den bevarandeplan Stiftelsen arbetar med. Allt framtida skrovunderhåll kommer att ske i dockan, också större arbeten.

Med dockan är det möjligt för oss att arbeta med skrovet i egen takt, med de metoder vi föredrar och i de intervaller vi anser nödvändiga. Det är omöjligt vid dockning på ett kommersiellt varv. Även om den slutgiltiga bevarandeplanen ännu inte är fastställd är visionen och principerna redan formulerade. Dessa är att med respekt för fartygets ursprungliga struktur och historiska material bevara Pommern i princip så som hon såg ut under sin aktiva seglingsperiod, att aktivt verka för att hålla traditionell maritim hantverkskunskap vid liv samt att på ett innovativt och inspirerande sätt levandegöra den unika historien om Pommern och hennes besättning.

Det är en missuppfattning att bevarandeplanen skulle vara ofinansierad. Den absolut största delen av detta arbete finansieras ur stiftelsens ordinarie budget. Det är enbart stora investeringar, så om däcksbyten och mastrenoveringar, som finansieras av ägaren Mariehamns stad. Ungefärliga tidpunkter för när dessa ska göras finns i en existerande underhållsplan.

Man kan ha olika åsikter om hur Pommern ska bevaras men någon gång måste beslut fattas och faktum är att Mariehamns stad har beslutat att Pommern ska flyta fritt i en specialbyggd docka i anslutning till Sjöfartsmuseet. Det må inte falla alla i smaken men att påstå att Pommern ska begravas in i en betongdocka är fullständigt felaktigt och missvisande och tjänar inget annat syfte än att skapa misstro och osämja.

Pommernprojektet, från docka till besöksupplevelse, är ett profilprojekt av internationell standard. Det är ett fantastiskt exempel på hur den offentliga sektorn, det privata näringslivet, tredje sektorn och enskilda individer kan gå samman och gemensamt åstadkomma något som kommer hela samhället till gagn.

I det här sammanhanget är det värt att uppmärksamma att av de 6,5 miljoner euro som investeras i dockan utgörs 5 miljoner av Paf-medel som Landskapsregeringen öronmärk för projektet. Mariehamns stad investerar 1,5 miljoner euro i dockan, samma summa som Stiftelsen Ålands sjöfartsmuseum tillsammans med det privata näringslivet och enskilda individer investerar i besöksupplevelsen.

Det är inget självändamål för Stiftelsen Ålands sjöfartsmuseum att sköta Pommern. Däremot är det något vi väldigt gärna gör både för att vi känner ett stort ansvar för Pommern och för att vi faktiskt anser oss vara bäst lämpade för jobbet.

Vi är stolta över vår roll som Pommerns förvaltare och det är med glädje vi sätter tid, pengar och engagemang på att bevara henne och förmedla hennes historier.

Hanna Hagmark-Cooper

Stiftelsen Ålands sjöfartsmuseum