DELA

Pommern 5(10)

Efter att ha lyssnat på debatten som förts i Ålands Radio och TV konstaterar jag att argumenten som Pommern kommittén med Roger Jansson som talförare framför går ut på att:

1. Skrämma upp folk att Pommern så svag och bräcklig(man konstaterade det då redan för 8 år sedan) att hon närsomhelst kan brytas sönder och sjunka ”plötsligt”.

2. Argumentera för att den spaltkorrosion som nämns är något väldigt dramatiskt Vill man veta vad spaltkorrosion innebär så kan man finna det på nätet och att det är ytterst vanligt oavsett vad man kallar den.

3. Att bogsering av Pommern utgör en så stor risk att hon skulle fara illa av en sådan resa.

4. Att en reparation på varv i Åbo skulle vara en nödreparation.

5. Att Claes Ekströms rapport skulle entydigt innebära att Pommern ”måste ” placeras i en docka.

6. Att man vid placering i en docka invid museet kunde visa upp skeppsreparations konst som en ingrediens i museets verksamhet och utbud.

7. Dockan efter år 2018 kommer att kunna erbjuda utomordentliga reparations- och underhållsmöjligheter för Pommern och turisterna.

Jag anser : Att påstå att Pommern är så bräcklig att hon riskerar sjunka vilken minut som helst är ensriktad propaganda ämnad att skrämma och vilseleda vanligt folk så att man kan driva igenom projektet utan motstånd. Hur i all sin dar vågade man sjösätta Pommern tillbaka då (för åtta år sedan) utan att utfört de nödreparationer som krävts för att hålla flytande tills man hunnit utvärdera hennes reparationsbehov. Vilken tur man hade när man klarade alla dessa år utan ”storhaveri” eller hur?

Jag vet att Pommern som andra gamla fartyg är utsatt för korrosion. Korrosion i sig är ingenting dramatisk. Då Roger pratar om spaltkorrosion så lyfter ha med det förnäma namnet korrosionen till en annan dimension som kreti och pleti inte förstår och därför har respekt för och inte riktigt vågar ta ställning till. Man kan förledas att tro att ”stångkölen ” är sönderbruten och att fartygets ryggrad är knäckt eller håller på att knäckas med åtföljande totalhaveri som följd. Så är nu inte fallet. Alla fartyg lider av korrosion och när den tillåts gå för långt så är självfallet ett fartyg utsatt för en risk (stor eller liten) beroende på var och i hur stor omfattning korrosionen fått verka. Pommerns stålplåtar tillhör ett decennium då de var av mycket högre kvalitet än motsvarande stålplåtar på exempelvis 70-talet och har därför inte påverkats av tidens tand i den omfattning som ett 70-talsfartyg drabbats av. Med regelbundet underhåll klarar Pommern många år. Bogsering till varv utgör ingen risk för henne. Rogers experter kan säkert bekräfta att så länge fartyget olastat ligger flytande så har det den bästa bädd det kan ha, dvs ett jämnt vattentryck som visserligen varierar lite på djupet men som enligt mitt förmenande motsvarar en bomullsbädd. Något helt annat än vad hon utsätts för då hon står på en kölbädd i en docka. Då utsätts hon för mycket högre punktbelastningar än vad som är fallet då hon flyter, och sådan påfrestning bör hållas till ett minimum.

Bogseringen som självfallet utförs i lugnt väder utövar heller inga större påfrestningar på henne, mycket mindre än vad sjögången i Västra hamnen gör under en kraftig storm. Vi kanske minns att man planerade en bogsering till Greenock i Skottland för ett antal år sedan till byggnadsvarvets jubileum. I gengäld skulle man ha fått Pommern fullt genomgången och renoverad ”gratis”(rätta mig om jag har fel).

Att man inte tillät detta då var ett stort misstag, och så vitt jag vet berodde det enbart på at man var rädd för riggen vid sjögång ute på Nordsjön. Pommern hade glänst idag.

En bogsering till Nådendal utgör ingen större risk än vilken flyttning som helst om man gör det i smult väder.

I programmet hörde jag en av deltagarna säga att en reparation vid Nådendalsvarvet skulle vara en nödreparation. Det är ju fullständigt fel. På varvet i Nådendal kan man på en mycket kort tid utföra väldigt komplicerade reparationer, allt efter kundens önskemål både vad gäller tidtabell som omfattning.

En välplanerad dockning för exempelvis Pommern där man åtgärdar skrovet för de kommande 10 årens behov kan säkert utföras på en månad till 6 veckor. Jag lät byta hela bordläggningen inklusive alla spanter och skott på en av mina pråmar där en vinter, bottenareal ca 500 kvadratmeter (kostnad 250 000€, och då ingick bortpikning av 250 ton plastbetong. Flatbottenytan på Pommern är kanske ca 960 m2.

Nu menar jag inte att Pommern skall byta hela botten, för Pommerns botten håller många år ännu, jag vill bara sätta åtgärderna i rätt perspektiv. Men man kan se till att botten på Pommern blir blästrad och målad med så bra färg att den håller i 10–20 år utan skavanker. En av mina båtar blev målad med så kallad isbrytarfärg 1992 och nu 26 år senare så har jag fortfarande ca 40 % kvar av färgen i botten, men då skall man betänka att jag brutit is alla vintrar sedan 2001 med båten.

Claes Ekström är en mycket kompetent person som jag har stor respekt för och som jag känt sedan 1975. Jag är helt säker på att han kan bekräfta många av de påståenden jag har gjort i denna insändare, ss att Pommern enkelt kan bogseras till varv i Finland utan risk för vare sig haveri eller sönderbrytning. Att man där har resurser att utföra vilka reparationsåtgärder som helst (möjligen med undantag av nitning. Jag pratade för övrigt med en ingenjör som jobbat på varvet i 10-tals år och han sade att man på Suomen Joutsen hade redan för 20 år sedan övergett nitningsalternativet (påståendet kan vara fel). Nitning är väldigt högtidligt och de som höll niten på plats på motsatta sidan av plåten blev alla sgs döva. Hur skall man förresten svinga nithammaren i utrymmet mellan dockbotten och fartygets botten 60 cm vad jag hört, och vem vill lyssna på det på strandpromenaden.

Nitarna kan kontrolleras genom provtagning, inte behöver man ta prov på alla nitar.

Dockans botten kommer att bestå av uppskattningsvis 7 500 ton (kanske så mycket som 11 000 ton) betong med ca 300 (kanske så mycket som 450 ton) ton stål armering och nästan 100 stålpålar (eller var det bara 60, kanske man gör som med Vårdöbron att man smalnar av dockan lite så kan man minska pålarna ytterligare så får man ned priset ).

Varför skall vi kasta bort 8 miljoner euro som jag uppfattade att en av de som tittat på anbudshandlingarna ansåg att prislappen skulle bli.

Anta att vi fonderar de pengar som LST beviljat (förutsätter att Landskapsregeringen tar sitt förnuft till fånga och ändrar villkoren så att pengarna kan gå till reparation i stället), och portionerar ut dessa pengar på 100 år. Då kan man reparera Pommern var tionde år för 450 000€ som räcker till bottenbordläggning under hela Pommerns botten eller något vettigare ss att blästra och måla botten med sådan färg som inte lossnar i första taget. Om det finns några mindre ställen där korrosion gått för långt kan man lämpligen byta bordläggningen och eventuella spantbitar som rostat bort. Sedan skall man ju förstås förnya offeranoderna.

Jag vill ju påpeka att efter att man spenderat de 8 miljonerna som nämnts ovan har man inte reparerat det minsta på Pommern ännu, utom ovan vattenlinjen men då med andra pengar, och sedan har man fördröjt upprustningen med ytterligare två år, ”trots att den var akut förestående och inte kunde vänta längre”.

Ser ni inte hur dumt de planerade åtgärderna är.

Man klagar på att jag pratar sönder ett projekt som skulle gagna Åland men det gör jag inte jag vill bara hindra att barnet (läs kommittén) springer ut på gatan och blir överkörd av någon bil (bygget av dockan).

Jag har även hindrat mina egna barn att springa ut på gatan och bli överkörda.

Henry Höglund