Politiskt godtycke styr besluten
Kansliminister Harry Jansson (C) har fattat ett politiskt avgörande i ett jordförvärvsärende där man tidigare givit avslag, och där den föredragande tjänstemannen reserverade sig mot att det prövades på nytt.
Detta gör han efter två misslyckade försök att i all hast ändra på regelverket för tillståndsgivningen, först i den parlamentariska kommittén för en förändring av näringsrätts- och jordförvärvslagstiftningen, sedan i självstyrelsepolitiska nämnden. I bägge fallen utan framgång ens i det egna majoritetsblocket.
Inför valet 2015 skrev Harry Jansson i ett blogginlägg: ”Vilka äventyrliga och för självstyrelsen direkt förödande experiment hittar Lib, MSÅ och S på om det åter får väljarnas stöd på söndag? Risken är överhängande för att särskilt liberalerna driver på att för att riva upp det åländska nationalitetsskyddet förankrad i bland annat jordförvärvs- och näringsrättsinstrumenten.”
När Harry Jansson kom till makten inleddes en revision av både näringsrätts- och jordförvärvslagstiftningen där man liberaliserar bestämmelserna på ett betydande sätt, bland annat genom att sänka kraven på ålänningar i bolagsstyrelser. I sig är det en bra process, som nu degraderas till att följa Harry Janssons nycker snarare än att leda ett viktigt lagstiftningsarbete.
Med detta politiska in casu-beslut skapar ministern en ny praxis, och föregår en kommande lagändring som i allra värsta fall inte genomförs, och som därmed riskerar ytterligare urholka tilltron till en av självstyrelsens grundfundament, till systemet och till allmänhetens förtroende för en opartisk och saklig behandling.
Varför just denna gräns för tomtstorlek för jordförvärdstillstånd skulle vara rimlig eller logisk finns det inga argument för. Det kunde visst vara påkallat att i lag tillåta större tomter under särskilda omständigheter, men det borde ske efter en bedömning av vad som är logiskt och rimligt, inte som en reaktion på en enskild ansökan som det tydligen varit väldigt viktigt för Harry Jansson att bifalla.
Socialdemokraterna har en principiell syn på frågan: Nationalitetskyddet utgör grunden för självstyrelsen och alla ändringar i dessa ska göras i lag, med stor eftertänksamhet och med brett parlamentariskt stöd.
