Politisk prestige viktigare än Ålands bästa
Att under förra mandatperioden suttit ringside och sett det enorma arbete som krävdes från landskapsregeringens sida för att baxa självstyrelsens nya ekonomiska avräkningssystem i hamn. Det gav en förståelse om vilket diplomatiskt arbete som krävs för att uppnå resultat och framgång. Att få avräkningsgrunden höjd från 0,45 till 0,47 procent kan te sig enkelt men krävde dygn med 36 timmar, otaliga Helsingforsresor, hundratals formella möten och informella träffar där relationsbyggande var A och O. Till detta ska läggas mastodontarbete utfört av tjänstemän. Självklart är skattegränsproblematiken omöjlig att lösa om inte det finns en existerande kontakt på ministernivå och beror givetvis på mer än att lr inte ersatte den tjänstlediga experttjänstemannen.
Att byta finansminister ett år in i mandatperioden är inte lyckat och ansvarsfullt på något plan. Finansministern är nyckelspelaren i arbetet med skattegränsen och att under loppet av drygt ett år vara tvungen att ha två startsträckor för en ny minister ger tidsförluster som borde åtgått till konkret arbete och förhandlingar.
Medvetenheten hos landskapsregeringen om konsekvenserna av den nya tullkodexen var låg. Att först veckor efter att företag och ålänningar blivit drabbade av försämringar sjösätta nya arbetsgrupper med syfte att hitta lösningar tyder på att inte så många öron befann sig på marknivå. Att i efterhand ursäkta sig med att landskapsregeringen först ville se hur tullkodeximplementeringen utföll är ett riktigt ”gomorron yxskaft”.
I årsbudgetförslaget för 2020 fanns en ny tjänst som skattejurist vid finansavdelningen i ett led att öka kompetensen och kapaciteten kring skattefrågor inom landskapsregeringen med beaktande av skattegränsproblematik och Ålands nya skatteavräkningssystem. Denna tjänst strök dagens landskapsregering. Däremot är exemplen flera på områden som istället fått avsevärda resursökningar. Ett stort prioriteringsfel.
Liberala lagtingsgruppen har sedan mandatperiodens början erbjudit sin hjälp i arbetet med att lotsa Åland genom de utmaningar som omgärdar självstyrelse, ekonomi och pandemi. Då dagens regeringsprogram heter ”Tillsammans för Åland” har vi med förvåning noterat att rubriken inte medräknar liberalerna. Speciellt via det tidigare lantrådet Katrin Sjögren finns det en hel del diplomatiska kanaler som dagens lr kunnat nyttja. I stället för Ålands bästa och sakfrågor i fokus ger landskapsregeringen politisk prestige ett ansikte.
Det finns ett samband mellan dagens alla externa problem, självstyrelselagsrevisionen, gränsrestriktioner, fastighetsskattesystemet och skattegränsen. Komplext och komplicerat pussel, men tänk om det är vi själva som sitter med avgörande pusselbiten i form av god ton och inbjudande retorik? Dagens modell med skarpa uttalanden och arga brev från lr verkar definitivt inte bära frukt.
I måndags svarade finansminister Roger Höglund (C) att han ännu inte tagit kontakt med sin kollega i riket. Landskapsregeringen själva är självklart en del av lösningen på alla utmaningar.
JOHN HOLMBERG
LAGTINGSLEDAMOT (LIB)
