Politiker, det var många års helvete
Vi hade ingen styrka att berätta. Jag var tvungen att avbryta och gå ut flera gånger då jag blev intervjuad till utredningen. Efter det tog det flera månader att komma tillbaka till där jag var innan. Ingen av oss har bearbetat något alls.
Det var ingen engångsföreteelse detta med Stiftelsen Hemmet. Det var många års helvete. Era beslut gör inte att det hela läks bättre. Manifestationen får ni ha själva. Det finns inte en chans att jag kommer. Det blev bara flera svek i stället. Ni bevisar verkligen att ni inte bryr er. Det gör mej så jävla upprörd.
Såg på nyheterna i dag att enligt er mår alla bra idag och har fått bearbeta sina vedermödor. Vilken värld lever ni i? Inte i min i alla fall. Fonden på 30 000 euro hjälper inte oss ett skit! Vi blev ditsända till Stiftelsen av en person på sos. Hen körde dit mej personligen. Vi fick ingen hjälp efteråt. Vad då för bearbetning? Nästa steg av er är att inte ge oss någon kompensation. Fortsätt och visa för Sverige och världen hur ni behandlar era medborgare. Ni borde skämmas och stämmas. Jag och många med mej är skadade för livet! Men det skiter ni i.
Jag hoppas Sverige skrattar åt er. Har inte ord för er. Ni skämmer ut Åland för världen. Ni har inte kompetens att sitta på era stolar. Hoppas ni får sparken! Jag har Ålands flagga på mina nummer plåtar på bilen. Nu är jag tvungen att ta bort dom. Var tidigare stolt ålänning. Ni har skämt ut Åland för världen! Stiftelsen Hemmet har förstört många människor. Önskar att det aldrig skulle ha hänt så att man skulle känna sig hel. Jag brukar fråga andra som har morsa och farsa hur det känns att ha dom.
Har aldrig fått känna det själv! Jag mår så dåligt nu och vill ha detta ur världen. Allt har inte blivit sagt. Ni avsatte tre timmar i intervju. Hur skulle man kunna berätta om 5-6 års helvete på tre timmar? Bara där visar ni var er empati är. Jag var där hela dagen, och var inte klar på långa vägar. Jag orkade inte fortsätta. Det tog på krafterna att berätta.
Vad var det värt? Jag kan inte berätta mera. Då jag gjorde det mådde jag riktigt dåligt fyra månader efteråt. Trodde inte jag skulle bli så påverkad att berätta. Nu förstår jag varför många inte gick dit och berättade.
Jonny Björkens
Södertälje
