Pinsamt dåligt flyktingmottagande på Åland
Det har nu gått över tre månader sedan Ryssland på morgonen den 24 februari inledde sin aggression mot Ukraina. I takt med att det ryska bombardemanget riktas mot och drabbar civilbefolkningen ökar antalet flyktingar. Särskilt grannlandet Polen har visat snabb humanitär beredskap att ta emot miljontals flyende ukrainare – flyktingar som sedan med hjälp av snabba insatser från hjälp-organisationer men framför allt privatpersoner fått en fristad i länder runt om i Europa.
Med tanke på det akuta humanitära hjälpbehovet för att ta hand om alla dessa miljontals krigsflyktingar är det minst sagt beklämmande att bevittna den handfallenhet merparten av berörda åländska myndigheter och framför allt Röda Korset på Åland uppvisar för att ta emot den skara ukrainare som sökt och söker sin fristad på Åland. Fortfarande, drygt ett kvartal efter krigsutbrottet, finns ingen organiserad flyktingmottagning på Åland.
Handlingsförlamningen visar att Ålands beredskap för humanitära kriser är allt annat än god och har mycket att önska. Ålänningarna är som känt ett välvilligt folk då det gäller att skänka pengar till välgörande och hjälpande ändamål. Men om Ålands Röda korsdistrikt, som en av våra största mottagare av dessa, endast är kapabelt till att förmedla medlen vidare till krigs- och katastrofområden runt i världen och samtidigt inte lyckas organisera en egen fungerande flyktingförläggning på Åland är det illa.
Ledningen för Ålandsdistriktet skyller sin oförmåga på än den ena, än den andra myndigheten i Finland och att det råder brist på direktiv och pengar. Är det verkligen så en lokal avdelning för ”världens främsta kris- och katastroforganisation” ska fungera? I en krissituation som denna kan inte myndighetsformalia och pengar tillåtas stå i vägen för omgående insatser att akut hjälpa nödställda människor som står utanför den egna dörren.
Det är pinsamt hur dåligt offentlig sektor och tredje sektorns största hjälp- och organisation på Åland skött flyktingmottagningen på Åland. Utan uppoffrande och snabba insatser av privatpersoner, såväl i grupp som enskilda, hade det åländska flyktingmottagandet varit en fullständig katastrof i katastrofen. Men dessa välvilliga och medmänskliga privatpersoner mäktar av naturliga orsaker inte med att bära hela ansvaret hur länge som helst. Nu måste offentliga Åland och Röda Korsets lokalt ansvariga agera. Och det omgående. Om inte, bör ansvariga i ledande ställning omedelbart bytas ut.
ROLF GRANLUND
