Pensionsskulden växer
För två år sedan efterlyste jag förbättringar i Pensionsfondens årsberättelse i en insändare. Och verksamhetsberättelsen har nu förbättrats.
Förr måste man avläsa ett otydligt diagram för att få reda på årets avkastning, men nu framgår den tydligt i ett stapeldiagram. 2013 var den 7,2%.
Jag saknade en beräkning av landskapets totala pensionsansvar, men nu finns en beräkning av Keva; 727 miljoner euro per 31.12 2013.
Nettopensionsskulden måste man ännu själv räkna ut. Den var 363 miljoner euro. Kanske den omnämns i nästa bokslut?
Pensionsfonden baseras på en lag från 1996. Det tog 16 år innan man tog reda på hur stor pensionsskulden blev / var.
För en tid sedan roade jag mig att gå till landskapsarkivet för att läsa debatterna i lagtinget, då lagen behandlades. Det var en mycket tam debatt. Jag kunde inte se att nuvarande finansminister Nordlund hade något att säga i debatten. Och framför allt så var det ingen, som frågade hur mycket detta skulle kosta Åland. Man diskuterade mest praktiska övergångsregler.
Alltså ett helt normalt politiskt beslut utan att först försöka ta reda på kostnaderna. Pensionsskulden är nu 727 miljoner euro.
Trots att man nu låtit Keva göra en beräkning av pensionsskulden, så presenteras ingen prognos över hur den kommer att utvecklas de kommande åren.
Och även andra saker saknas. Jag har även jämfört lite med verksamhetsberättelsen för Ev-luth.kyrkans pensionsfond.
Medelavkastningen under de senaste fem åren framgår inte ur verksamhetsberättelsen. Kyrkans pensionsfond uppger t o m medelavkastningen för hela fondens verksamhetsperiod. Även i reala termer.
Jämförelse med andra pensionsfonder kunde framgå. Det skulle ge en tydligare bild av den egna verksamheten.
De har fördelat tillgångarna i olika klasser ex finska aktier, europeiska osv. Men ingenstans framgår hur stor avkastningen varit. Där kunde man få idéer till framtida placering i fonden.
Jämförelse med marknaderna saknas. Ingenstans jämförs ex de finska placeringarna med index. Detta finns naturligtvis i kyrkans pensionsfond.
De anonyma fondplacerarna har kostar 410.000€ per år. Då skulle det vara en självklarhet att se hur avkastningen ser ut i relation till jämförelseindex.
En detalj, som försvårar läsningen, är det faktum att man visserligen har ett vackert cirkeldiagram, som visar tillgångsslagens fördelning; ex 6,97% är aktier i Nord-Amerika. Men när jag vill ta reda på vilka aktier / fonder som fonden har i Nordamerika så måste jag läsa igenom hela portföljsammandraget, eftersom fonderna kommer i alfabetisk ordning utgående från förvaltarens namn. Dumt. Urbota dumt!
Verksamhetsberättelsen avslutas, som vanligt, med revisorernas namn. Den ena är Magnus Lundberg, en erfaren och mycket kunnig revisor.
I dagarna aktuell med en namnlista till lagtinget angående ledamöternas pensioner. Denna lista kommer att tvinga fram snabba åtgärder av lagtinget. Där har tiderna i alla fall förbättrats.
Minns att jag i tiden lämnade in en namnlista med 1.700 namn till lagtinget för en folkomröstning. Då hände ingenting.
Som det framkom i pressen så satt Magnus Lundberg i lagtinget för många år sedan. Och händelsevis så var han finansminister när Lagen om Pensionsfonder behandlades.
Detta betyder att han reviderar sin egen skapelse, som har resulterat i en nettoskuld på 363 miljoner euro.
Jag tror inte att det på något sätt kan vara ett problem att göra sifferrevideringen. Men på något sätt tycker jag att det känns lite som ett moraliskt jäv att granska förvaltningen av något man själv varit med om att skapa.
Vad tycker andra om detta? Är det jäv eller normal åländsk politik?
Stephan Toivonen
