Pensionärerna, en tillgång eller en belastning?
I det här valet har verkligen pensionärsfrågorna lyst med sin frånvaro. Om vi omnämns är det som en samhällsbörda: “den växande skaran av åldrande befolkning som kräver utökade samhällsresurser inom vård och omsorg”. Våra kunskaper och livserfarenheter ses inte som den tillgång den borde vara, vi betraktas inte längre som individer utan vi beräknas som en kostnad i euro och cent.
Å ena sidan anses det bra att läkarvetenskapen gått så långt att många av våra sjukdomar numera kan botas, samtidigt som detta gör att vår livslängd ökar, vilket belastar åldringsvården vilket å andra sidan inte är så bra, då de tär på de resurser som kunde användas på ett effektivare sätt inom andra områden. Dessutom belastar vi ÅHS med våra sjukdomar och hälsoproblem, utan oss kunde man förmodligen sänka kostnaderna även där, och göra en adekvat ekonomisk inbesparing, vilket skulle kunna komma andra delar av samhällsekonomin tillgodo.
Nu planerar man även inom vissa partier att sänka avgifterna vid ÅHS för barn och unga, och anser att vi andra gott kan betala mer för den vård vi får. Att de flesta pensionärer har så låga inkomster att det idag inte alltid räcker till både läkarvård och mediciner, står helt över vissa politikers fattningsförmåga.
Vore det inte dags att se “den åldrande befolkningen” som en resurs som är till nytta för samhället, i stället för att betrakta oss som en belastning?
Runa Lisa Jansson
