Paragrafer och praktik inte alltid förenliga
Rainer Juslin säger sig ”berömma den svenska lärarutbildningen […] och att Åland inte klarar sig utan lärarutbildade från Sverige” samtidigt som han kräver att landskapsregeringen ändrar skrivningen till att grundskolelärare som utbildat sig i Sverige måste ha en examen om 300 högskolepoäng. Att man å ena sidan ”värnar om något” samtidigt som man vill införa något som aktivt försvårar det man värnar om är motsägelsefullt.
Rainer Juslin poängterar att han anser att regeringen varit vilseledande i sitt lagförslag. Samtidigt lyfter han fram att han inte tagit ställning till vilka 60 högskolepoäng hans motion avses behandla med argumentet att ”den sakkunskapen har nog ingen i den lagstiftande församlingen”.
Om den lagstiftande församlingen saknar sakkunskap i ärendet bör man rådfråga utomstående med insyn i frågan för att ta reda på vilka konsekvenserna en inskrivning i lagen likt det Rainer Juslin förespråkar får. Att kräva 300 högskolepoäng i en examen från svenskutbildade grundskolelärare är att vara vilseledande, eftersom det inte i praktiken möjligt att leva upp till.
Rainer Juslin lyfter även fram argumentet att behörigheten kan grundas på basen av den lärarlegitimation som erhållits från Sverige. I dessa framgår det inte hur många högskolepoäng som behandlats. I vissa fall räcker det med kurser på 7,5 högskolepoäng för att bli behörig i ett ämne i årskurs F-3 medan det ibland krävs 15 eller 30. Att använda lärarlegitimationen som mall för vilka poäng som bör kompletteras är ett trubbigt verktyg. Ska det däremot stå att en lärare erhållit en examen för F-3 + 4-6 behövs 240 högskolepoäng plus ytterligare 120.
Det innebär i praktiken att en person som läser till grundskolelärare i Sverige behöver studera sex års heltidsstudier för att kunna vara verksam på Åland. I alla fall om man ska uppnå de krav som Rainer Juslin lagt fram i sin motion. Man kan ställa sig frågande till om det är rimligt att grundskolelärare ska ha längre utbildning än jurister, läkare och ingenjörer?
Den ångest som jag belyste i min föregående insändare som Rainer Juslin tar fasta på var inte riktad från mitt eget perspektiv. Utan från alla de lärare som studerat i Sverige som över en natt blev klassade som obehöriga på Åland vid årsskiftet 2017/2018.
Trots att vissa redan avlagt en examen och varit verksamma i Sverige under flera år skulle lärarna klassas som fullständigt obehöriga och få en lön som motsvarade att de nyss gått ut gymnasiet.
Lönefrågan är självfallet arbetsgivarens sak att avgöra, men beslutet som fick dessa följder togs av Rainer Juslin. Personligen känner jag ett flertal ålänningar som läst till grundskolelärare, men som valt att stanna kvar i Sverige för att arbeta i stället för att flytta hem med anledning av det nya förfarandet där dessa klassificeras som obehöriga.
Det om något är ledsamt enligt mig och det är inte vad Åland behöver. Därför poängterar jag återigen min ståndpunkt – vi behöver lagstiftning som är förenlig med vad som är praktiskt genomförbart.
JONAS EKBLOM
