Övertron på kortrutten är otrolig
Förra veckan skriver tre liberaler om ”Nya tag för hela Åland”. Som ett mantra upprepas att kortrutten måste förverkligas. Övertron på kortruttens förträfflighet är helt otrolig. Det är uppenbart att ingen politiker satt sig in i vad kortrutten innebär och vilka följderna blir om projektet fullföljs. Utredningen om kortrutt är en ofullständig halvmesyr där antagandet om 40 miljoner i vinst på 40 år ses som räddningen för skärgårdstrafiken.
Katrin Sjögren säger i ett reportage i tidningen Åland i lördags att ”Skärgården skall bindas ihop, inte skäras av.” Snälla Katrin, havet är, och har i alla tider varit en förbindelseled som dessutom är gratis! Vad har hänt med mänskorna i skärgårdssamhället Åland när man ser sjön som ett hinder för kommunikation? Däremot skär alla vägbankar och broar av de naturliga transportvägarna förutom all negativ miljöpåverkan.
Jag har vid flera tillfällen visat på de felaktiga kalkylerna och att det istället för vinst blir en kraftig kostnadsökning för skärgårdstrafiken. Det är märkligt att ingen vågat ta en debatt i frågan. Vågar man inte eller kan man inte bemöta argumenten? Om kalkylerna är felaktiga så tala då om vad som är fel. Är det så att man från politiskt håll slår dövörat till för all kritik oberoende av hur hållbara argumenten är?
Här kommer på nytt några exempel på de felaktiga antaganden som presenterats av politikerna:
1) Man kan minska antalet frigående färjor till fyra när kortrutten är utbyggd. Hur går det ihop när utredningen förutsätter sex linjer med frigående färjor?
2) Genom att bygga bro och väg till Gripön/Långön kan Föglöfärjans körtid halveras. Men när trafiken till Kökar skall ledas över Föglö kommer Skarvens kapacitet inte att räcka till. Den halverade körtiden kommer att få utnyttjas till dubbla turer i stället! Trots en investering i bro och väg för ca 60 miljoner blir det ingen vinst! Kapitalkostnaderna blir minst 2,2 miljoner. Detta blir alltså en ren kostnadsökning utan vinster. Tillkommer årligt vägunderhåll för den nya sträckan och bron. Även om Skarvens kapacitet skulle räcka till så är vinsten bara ca 350 000.
3) Töftöfärjan skall ersättas med en bro. Också här handlar det om en investering i 60 miljoners klassen. Också här blir årskostnaden minst 2,2 miljoner plus underhåll men färjan kostar idag omkring 650 000 och genom eldrift kan den minskas till drygt 500 000. Var är lönsamheten?
4) Kortruttsplanerna innefattar också bro över Embarsund. Samma sak där, investeringen blir inte lönsam, färjans driftkostnader är betydligt lägre än kapitalkostnaderna för investeringen.
Trafik mot Kökar, Sottunga och Kumlinge skall ledas över Föglö och trafiken norrut går över Kumlinge. Här skall alltså alla resenärer ta sig landvägen till nästa färja. Det blir irriterande nog för de bilburna med många väntetider och dessutom ökade kostnader för bilkörning mellan färjorna. Men, hur har politikerna tänkt lösa transporterna för gående och cyklande? Skall alla utan bil portförbjudas på färjorna? Det måste inrättas kollektivtrafik på öarna (bra i och för sig) för att ta gående mellan de olika färjorna. Den trafiken bör vara gratis eftersom gående inte betalar på färjorna. Men hur skall man lösa transporten för cyklisterna? De har ingen chans att hinna mellan de olika färjelägena. Släpvagnar för cyklar efter bussarna? Hur stora blir kostnaderna för denna nya kollektivtrafik? Skall det byggas väntrum vid de nya färjelägena?
Miljöbelastningen ökar när bilarna skall köras flera korta sträckor mellan de olika färjorna. Vintertid blir det flera kallstarter eller ännu värre, en massa tomgångskörning. Hur skall avgifterna beräknas? Bilarna skall köras längre sträckor medan färjpassen kortas, vem tar kostnaderna?
Transporterna förbättras inte. För många skärgårdsbor kommer kortrutten att resultera i längre restider! Transporterna inom skärgården försämras och restiden till fasta Åland förkortas bara för en del. Skall transportsystemet i skärgården förbättras krävs snabba passagerarbåtar som förbinder olika delar av skärgården och ger snabbare förbindelser till Mariehamn.
Politikerna påstår att kortrutten behövs för att utveckla skärgården. Det blir snarare tvärtom. Visserligen har flera färjejobb försvunnit men fortfarande är det många skärgårdsbor, som arbetar på färjorna. Nedskärningar av färjetrafiken innebär minskad sysselsättning i skärgården. Utredningen säger till och med att inga nya jobb förväntas som resultat av kortrutten.
Miljöaspekterna bortser man tydligen helt ifrån. Planerade nya vägbankar skapar utmärkta områden för ökad algtillväxt. Inverkan på natur- och kulturmiljöer bryr man sig inte om. En MKB utredning skall ta hänsyn till utsläpp i alla former till vatten och luft. Hur många tusen ton koldioxid kommer ett fullföljande av kortrutten att resultera i under byggnationen?
För att minska driftskostnaderna för skärgårdstrafiken kan man börja med att ta bort turer där man knappt har några resenärer, det finns flera sådana. Vidare behövs en modernisering av båtbeståndet. Alla mindre frigående färjor och linfärjor kan elektrifieras. De större frigående färjorna förses med hybriddrift, alltså en kombination av batterier och dieselgeneratorer. Om möjligt skall man köra på egenproducerat biobränsle. LNG är ett fossilt bränsle och borde inte vara ett alternativ. Nya färjor skall ges en energioptimerad skrovform. Är det någon som tror att eldrivna båtar inte kan köra i is så kan jag tala om att alla isbrytare har elmotorer.
Jan Grönstrand, Mariehamn
Anders Stenmark, Björkö
