Östersjöns tickande miljöbomb
I år är det 70 år sedan andra världskriget avslutades. Efter kriget beslagtogs från Nazi-Tyskland stora mängder kemiska vapen som bl.a. dumpades i Östersjön. Framförallt var det senapsgas, tårgas och olika arsenikföreningar som dumpades i Bornholms och Gotlandsdjupen – alltså inte allt för långt från oss på Åland. Behållarna riskerar nu vittra sönder och de kemiska föreningarna sprida sig i havet. Man kan alltså ordagrant tala om en tickande miljöbomb.
Men det är inte det enda miljöfarliga som finns i Östersjön. I till exempel Sundsvall dumpade man under 50- och 60-talet 23 000 tunnor med kvicksilver i hamninloppet. De här tunnorna håller också på att vittrar sönder och kvicksilvret riskerar att sprida sig ut i naturen. Det finns också många vrak där tjockolja fortfarande finns kvar i bränsletankarna. Miljöutmaningarna på Östersjöns botten är alltså många.
Kostnaden för att få upp dessa miljögifter är sannolikt inte obetydlig, men kostnaden att inte ta upp dem är enligt mig mångdubbelt större eftersom vi inte vet vilka effekter gifterna kommer ha på vår miljö och våra fiskebestånd. Det är inte värt att chansa och vi måste därför ta ett aktivare tag i frågan och lyfta den på den politiska dagordningen.
Länderna kring Östersjön, EU och privata aktörer borde här tillsammans utforma en färdplan för hur vi ska komma vidare och lösa problemet. Åland är en grön ö i ett blått hav och det är därför naturligt att Ålands riksdagsledamot tar aktivare tag i Östersjöfrågorna i riksdagen. Vi har inte möjlighet att med egna ögon se ner i djupen, men likväl påverkar det som finns där oss lika mycket som det vi ser på land.
Mats Löfström (C)
Riksdagskandidat
