Ordna folkomröstningar är snabbt och enkelt
Ett budskap mister sin trovärdighet när det är fullständigt otänkbart att avsändaren skulle våga eller ens vara tillåten att säga det motsatta.
Innan vi ens började diskutera flyktingmottagande, borde vi ha diskuterat huruvida det existerar förutsättningar för att diskutera frågan. Det borde alla vara intresserade av, speciellt de som saknar trovärdighet i det de säger.
Om folk riskerar att bli av med jobb inom offentlig sektor om de öppet uttalar sig emot flyktingmottagande, har ett stöd för flyktingmottagande gjorts till något i praktiken obligatoriskt. Och då saknas de rätta förutsättningarna. För en debatt värd namnet. Och därmed för beslut som är demokratiska på riktigt.
Att förändra hela den kultur som leder till att vi beter oss så här, är komplicerat. Att ordna kommunala folkomröstningar om flyktingmottagande, är däremot snabbt och enkelt. Om något är för känsligt för att kunna diskuteras öppet, erbjuder man möjligheten att säga det man tycker anonymt.
För lång tid framöver kommer folk kanske minnas 2015 som året då vissa åländska kommuner skaffade sig planer på ett regelbundet flyktingmottagande. Frågan är om folk även kommer minnas det som året då det skedde utan att man egentligen visste vad majoriteten av invånarna tyckte om det.
En kommun som Brändö skulle kunna fokusera mindre på den byråkrati som är förenad med att diskutera frågan i fullmäktige och sen skjuta upp beslutet. Och istället anordna en folkomröstning för de några hundra invånarna. Om resultatet skulle bli ett nej, kan de ordna samma folkomröstning igen i framtiden. Och fokusera på annat mellan omröstningarna.
I artikel i NÅ 23 juni skapar inte minst rubrikvalet intrycket att den stora nyheten inte var ATT jag blev bortvald som arbetstagare på ÅHS på grund av de åsikter jag har som privatperson, utan NÄR jag blev det.
Faktumet att jag inte hade vårdutbildning framställs dessutom som en bidragande orsak till att jag blev av med möjligheten till mer jobb, som att det till och med kunde ha skett något slags administrativt misstag. Att ÅHS-psykiatrin anställer timanställda inhoppare som skötare, och att jag inte hade någon vårdutbildning, var dock något som båda parter var fullt medvetna om.
I Finland är det olagligt att utan godtagbart skäl välja bort en arbetssökande på grund av samhälleliga åsikter. Lagen finns till just för att se till att arbetsmarknaden i allmänhet och de neutrala delarna av offentlig sektor i synnerhet inte ska bli politiserade på det här sättet.
Den pågående rättsprocessen kommer till slut bli ett vägledande fall: Bör folk vara rädda för att bli av med jobb inom offentlig sektor på grund av vilka åsikter de uttrycker som privatpersoner? Eller inte?
Att vi ens diskuterar detta, är dock ett argument för kommunala folkomröstningar om flyktingmottagande.
Daniel Lampinen
