Ordet torp används ofta fel i reklam
I bostadsmarknadens reklam används ofta ordet ”torp” som ett positiv säljargument för hus, trots att det ingenting har med torp att göra.
Torp var ursprungligen ett adligt privilegium som från början av 1700-talet utökades så att torp kunde inrättas även på bondgårdarna. Torpet var ett litet jordområde där torparen enligt överenskommelse med den jordägande bonden, ofta endast muntlig, fick rätt att bygga hus och odla upp en markbit. Torpen var normalt mycket små, vanligen 2-3 tunnland, (1-1,5 ha.) och kunde med fog kallas miniatyrjordbruk. Som ersättning var torparen skyldig att varje år göra ett visst antal dagsverken samt leverera produkter åt bonden.
Även fiskartorp förekom och där måste torparen, förutom dagsverken leverera fisk till bonden. En annan typ av torp var de så kallade båtsmans/soldattorpen. Större hemman var under den svenska tiden skyldiga att hålla en båtsman eller soldat till rikets armé, och i stället för att bonden själv gick in i flottan eller armén anställdes en person som tog bondens plats och som då fick ett torp som lön. Om flera gårdar gick samman om att hålla en soldat kallades det en rote. Numera finns det ytterst få egentliga torp. De som inte har inlösts har gått tillbaka till ursprungshemmanet.
Den 15 oktober 1918, alltså efter inbördeskriget, godkände lantdagen i Helsingfors den så kallade torparlagen, som gjorde det möjligt för torparen att inlösa torpet och därmed bli ägare till det. I fastighetsmarknaden kallas nu ofta små äldre hus för torp, vilket naturligtvis är fel. Ett torp är hela den lilla odlingsfastigheten, inklusive alla byggnader som finns där.
JENS HARBERG
