Optimering är inte nedmontering
Har Åland en för stor offentlig kostym? Absolut inte om man får tro Anders Hallbäck (s). Vilket också helt överensstämmer med vänsterideologin. Det är här som skillnaderna i den ideologiska grunden syns som mest tydligt mellan socialdemokratin och borgerligheten.
Och den socialdemokratiska retoriken blir nästan pinsamt övertydlig när Hallbäck, genom att räkna upp olika yrkeskategorier, försöker ta ned frågan på ett känslomässigt personligt plan. För att slutligen sätta in slutstöten om kvinnornas situation. Budskapet är som alltid; se vad hemska alla är som inte är socialdemokrater. Att en effektivare offentlig sektor också gagnar de offentliganställda nämner han inte med ett ord.
En annan struntsak Hallbäck mycket noga undviker är att någon ska bekosta den offentliga servicen. Och att socialdemokraterna är väl medvetna om att den åländska offentliga sektorn är väldigt dyr. Så dyr faktiskt att man inte tror att de egna åländska skatteinkomsterna räcker.
I stället för att sänka kostnaderna försöker de skjuta över ansvaret på Finland. Trots att Åland hör till en av de rikaste regionerna. Inte bara i Finland utan i Europa! Av den orsaken fortsätter socialdemokraterna sin skräckpropaganda om den egna beskattningens hemskheter. Och drar sig inte ens från att föra fram direkta felaktigheter som ”fakta”.
Vad gäller antalet anställda inom de offentliga och privata sektorerna på Åland var förhållandet år 2007 38,6% (offentliga) / 61,4% (privata). Då ingår också egenföretagare och ombordanställda på åländska fartyg i den privata andelen och statsanställda i den offentliga (källa ÅSUB ”Åland i siffror 2010” sid 11).
Motsvarande för Sverige 30,0% (offentlig) / 70,0% (privat) (källa SCB). Motsvarande för Finland 27,8% (offentlig) / 72,2% (privat) (källa Statistikcentralen). Det man också kan se i statistiken är att Åland som ENDA region i Finland under 1996-2006 ÖKADE sin offentliga sektor, med 0,7 procentenheter. Medan snittet för hela landet var en MINSKNING, med 3 procentenheter.
Hallbäck skriver att LR:s nedskärningar förminskat den offentliga andelen anställda. Det är korrekt, enligt Arbetsmarknadsbarometern (ÅSUB) var förändringarna inom den offentliga sektorn under våren 2008 1,0%, 2009 -0,3% och 2010 med -0,5%. Men motsvarande siffror för privata sektorn 2008 var 1,5%, 2009 -1,1% och 2010 -0,6%.
Med ovanstående siffror framträder en helt annan bild än den Hallbäck försöker skapa. Vilken gör, åtminstone mig, djupt orolig. Det duger inte att (igen) slarva med siffrorna Hallbäck!
Den offentliga sektorns storlek mäts dock inte bara i antalet anställda. Man mäter den också genom att relatera till den offentliga sektorns inkomster och utgifter i förhållande till BNP. Eller förädlingsvärdet. Bästa sättet är en kombination av alla. Det intressanta är egentligen inte hur många anställda det finns, utan vad man får för pengarna.
Jag vill upprepa det jag skrev i min kommentar till finansminister Mats Perämaa. Majoriteten av arbetsplatserna måste finnas i den privata sektorn. Den absolut största prioriteringen idag borde vara att, genom en effektiv näringspolitik, skapa nya jobb där.
Inte bara för att erbjuda alternativ till de offentliga jobben eller minska ungdomsarbetslösheten. Utan också därför att det är det privata näringslivet som skapar tillväxten. Som i sin tur bekostar den sociala tryggheten. Inte ens socialdemokraterna kan väl ha något emot detta?!
Det kommer att bli mycket intressant att följa socialdemokraternas valkampanj nästa år. Inte minst när de ska förklara var de tänker hitta pengarna till sina köttben. Upplåning? Höjda skatter? Var tänker man skära? Mer pengar från Finland? Hitintills har det varit väldigt tyst på den fronten.
Erik Schütten
