Öppet svar till Celie Scott
Vi känner inte varandra men jag har läst ditt öppna brev.
Du skriver ”jag förutsätter att du … skulle resonera på samma sätt” Man skall inte sätta åsikter på andra och sedan kritisera dessa.
Vi har olika uppfattningar i flyktingpolitiken, men jag ska kommentera några saker.
Du avslutar med att du vill att jag ska sätta press på mina kolleger för att hitta bättre lösningar för nyinflyttade än grannlandet gjort. Jag håller helt med.
Inför riksdagsvalet så hade man på fastlandet en debatt angående överrisken för flyktingar och vad man kunde göra.
Jag skrev om detta. Vi har samma integrationslag. Vi har siffror på överriskerna, men på Åland så tror man inte på Statistikcentralen.
Vi borde acceptera att risken är 53 gånger större och göra integrationsplanen 53 ggr bättre för att neutralisera risken.
Men man har målat in sig i ett hörn. För att se problemet så måste man acceptera något, som man själv definierat som ”rasism”, dvs att vissa nationaliteter skulle ha integrationsproblem.
Du undrar vad som ger mina barn (som jag inte har) rätt att flytta till Finland eller Sverige och att sedan åka hem och förvägra andra att ta del av våran fantastiska ö?”
Reglerna för fri rörlighet inom Europa – gäller enbart EU-medborgare – som ger denna rätt. Medborgare från EU ska behandlas olika än icke-EU-medborgare. Du har chansen att i ett nytt ”öppet brev” beskriva vad alternativet – öppna gränser – skulle innebära och se vad folk tycker om det.
Du frågar vad jag gjorde för sex år sedan. Jag höll mig mest till ekonomifrågor när det gällde debatt. Men i lagtingsarbetet, så kan jag och kommer nog att bredda mitt engagemang så kanske jag kommer in på områden där vi kan ha likadana åsikter.
Du tröstar dig med att det är den ”äldre” generationen som gett oss röster och att du ”vet” att dessa kritiska tankar blir färre.
Hälften av våra kandidater var i 35-årsåldern dvs inte ”äldre generationen”.
I debatten i lyceet stod två unga gossar bredvid mig. Det visade sig att de var de som låg närmast mig ideologiskt. Båda ekonomer, vilket fick Lantrådet Gunell kalla oss ”nationalekonomer”. Inte helt rätt, men de andra hade inte ekonomisk utbildning och de hade andra tankar. En reflektion. Inte ett statistisk samband.
Ett annat exempel: Den första personen, som kom fram till mig för att berätta att hen hade röstat på mig då förhandsröstningen hade inletts var en kvinna i 30-årsåldern.
Det vi har att göra med, Celie, är ett paradigmskifte. Det gällande paradigmet definieras i gällande regeringsprogram som ”nolltolerans mot främlingsfientlighet”. Men tolkningen verkar vara att man inte får ifrågasätta flyktingpolitiken, för då är man rasistisk.
Man får inte heller föreslå att hjälpa flyktingar närmare hemlandet för den hjälpen anses också som rasistisk.
Många vill inte att vi skall ändra vår egen vardag, dvs vårt Åland för att hjälpa andra. Vissa flyktinggrupper uppvisar dessutom uppvisar väldigt förändrade brottsfrekvenser jämfört med finländare och jämfört med gruppernas beteende i hemregionerna. Då måste man ju fråga sig om vi inte gör både dem och oss själva en björntjänst med den ”hjälpen”.
I samband med valet, kunde vi se att fler och fler vågade ifrågasätta tidigare synsätt. Kanske även du en vacker dag inser att det ligger en del i det jag skriver. Jag kan nämna att många av de personer, som anonymt understödde ”utskicket” (vars syfte var att få igång debatten, inte att ge en objektiv bild av verkligheten) faktiskt har flyttat från eller till Sverige. En sponsor har inte ens besökt Åland, men ville vara med för att få igång debatten.
Vi som är enbart värdekonservativa och vill inte bara bevara den svenska kulturen och språket, i enlighet med regeringsprogrammet, utan också det svenska samhället.
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati ubv
