DELA

Öppet brev till stadsstyrelsen

Med tilltagande oro har jag följt stadens syn på de äldres behov av olika boendeformer. På Åland liksom i övriga delar av landet ökar antalet pensionärer. Var femte ålänning har fyllt 65 år.
I stället för att ha en långsiktig plan för de äldres boende, planerar man nu att skrota det boende som planerats och för de äldres behov i Mariehamn; Edlagården I och Andreashemmet som uppfördes på 1970 talet, Edlagården II från 1980 talet och Parkgatan 24, som har urgamla anor som äldreboende i Mariehamn. Allt detta utan att höra stadens Äldreråd, som är tillsatt för att bevaka de äldres intressen.
Det bär mig emot att säga, att socialnämndes roll som bevakare av de äldres intressen i den här frågan förvånar. Odalgården, som jag var med om att planera i början 1990-talet, med Mirjam Öberg som ordförande, fyller sin plats i norra stan, men hur är det med behovet av övrigt boende och annan omsorg i staden?
Enligt lagen om äldreomsorg (28.12.2012/980), som på fastlandet trädde i kraft 1 juli 2013, ska Äldrerådet tas med i beredningen av planer som rör de äldre i kommunen. Även om lagen inte (ännu) gäller på Åland borde planeringen redan nu beakta den lagstiftning, som både öster och väster om Åland, beaktar de äldres uppenbara behov. Äldrerådet ska ges möjlighet att påverka planeringen i frågor som är av betydelse för den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, delaktighet, livsmiljö, boende, rörlighet och möjligheter att klara den dagliga livsföringen.

Finlands miljöministerium inledde den 1.9.2014 en kampanj som beaktar de äldres boende i framtiden. Syftet med kampanjen är att få finländarna att tänka på hur de klarar sig själva i sina hem också som äldre. Genom kampanjen önskar miljöministeriet få alla, som är över 55 år (!), att se på sitt eget och de anhörigas hem också ur äldreperspektiv. Miljöministeriet har också utarbetat ett program för att förbättra de äldres boende 2013–2017 . Regeringsprogrammet förutsätter således, att det ordnas sådana möjligheter till boende som motsvarar de äldres behov.
Programmets viktigaste strategiska åtgärder för åren 2013–2017 är:
n Ekonomisk och strategisk beredskap när det gäller äldres boendebehov.
n Större tillgänglighetsanpassning och reparation av bostäder: bl.a. stöd för installation av hissar och för större tillgänglighetsanpassning vid nybyggnad.
n Mångfald i boendelösningarna: t.ex. främjande av serviceboende eller socialt umgänge i boendet.
n Främjande av äldres funktionsförmåga genom att man utvecklar boendemiljöerna, välfärdsteknologin och de kommunala handlingsmodellerna.
Kan det vara så att stadens styrande fäder och mödrar, inte räknar med att bli gamla. Eller är det så, att de tror att de utgör ett sådant undantag, som inte är i behov av någon form av äldreomsorg i livets slutskede? Har inte stadens styrande äldre anhöriga?
Jag och många med mig är oroliga för servicen på vår ålderdom. Är inte ni det?
Leif Jansson
Styrelsemedlem i Finlands Seniorrörelse
Socialdirektör i Mariehamn 1970–1992