Till MISEs styrelse och ledning
Jag önskar information om hur beslutet att ta bort pappersfraktionen i B-kärlet har fattats och vilka principer som styr utformningen av hushållens avfallssystem.
Ett av motiven tycks vara att plast omfattas av producentansvaret och ger intäkter från producenterna medan papper inte ger andra nya intäkter än hushållens avfallsavgifter.
När hushållen inte kan välja en annan avfallshantering blir kraven på öppenhet och dialog större, inte mindre. Därför handlar beslutet om B-kärlet om betydligt mer än plast och papper – det handlar om hur ett kommunalt monopol fattar beslut som berör alla abonnenter.
Det väcker en central fråga: ska avfallssystemet styras av ekonomiska ersättningsflöden eller av service och miljömässig funktion för hushållen?
Källsorteringens syfte är att underlätta för hushållen och öka återvinningen – inte att anpassas efter hur ersättningssystemen råkar vara utformade. Risken är annars att finansieringsmodeller börjar styra utformningen av servicen, i stället för tvärtom.
Om beslutet bygger på den övervägande delen av hushållens önskemål bör också underlaget redovisas öppet: hur många har tillfrågats, hur frågorna ställdes och vilka alternativ som fanns. Utan insyn går det inte att bedöma hur representativt underlaget är.
Det finns en annan viktig principfråga. Den som har större behov av avfallskapacitet bör kunna få det genom större kärl eller tätare tömning och därmed också bära en högre kostnad. Det är en rimlig och legal tillämpning av principen att den som ger upphov till mer avfall också betalar mer.
Den nu föreslagna förändringen innebär i stället att alla hushåll får sämre tillgång till fastighetsnära pappersinsamling, oavsett behov. De som vill sortera papper måste själva transportera det till återvinningsstation, samtidigt som de får fortsätta betala fullt avgift för den kommunala avfallsavgiften.
Detta är inte bara en fråga om plast eller papper, utan om hur ett kommunalt monopol utformar sin service och hur rättssäkert och likvärdigt olika hushålls behov behandlas.
När hushållen saknar valmöjlighet blir kraven på transparens och tydliga beslutsunderlag avgörande. Det räcker inte att hänvisa till att ”många tycker”. Beslut som berör alla måste bygga på öppna fakta och redovisade konsekvensanalyser.
MISE har beslutat att ta bort pappersfraktionen i B-kärlet och ge plasten större utrymme. Motiveringen tycks vara att plast omfattas av producentansvaret och ger intäkter från producenterna medan papper inte ger andra intäkter än avfallsavgiften, samt att vissa hushåll efterfrågat mer plats för plast
Jag hoppas att MISE väljer att redovisa det beslutsunderlag och de överväganden som ligger bakom förändringen, så att hushållen kan förstå beslutet har fattats och varför.
ROLF GRANLUND (ÅF)
