DELA

Onödigt ha klimatångest för isbjörnarna

För en tid sedan kunde vi i ena lokalbladet läsa ”Storföretagen går in och bekostar hållbarhetslots”. I det andra kunde vi läsa ”I tider av miljöstress och klimatångest önskar man att någon kunde berätta för en hur man kunde leva hållbart.” Vi kunde även läsa att kommerserådet Anders Wiklöf, själv grundare av Östersjöfonden för 30 år sedan, tycker att miljöfrågorna förtjänar ännu större uppmärksamhet än de får idag.

Jag kan inte annat än hålla med. För ett tag sedan var jag som inbjuden med på ett seminarium om situationen i Östersjön, ur miljösynvinkel. Man redogjorde för utvecklingen, dagsläget och framtiden. Det har blivit bättre, forskarna ser en ljusning, men det går långsamt. Förbättringar syns på vissa håll och försämringar på andra.

Seminariet avslutades med en ”miljöpanel”, dit jag var inbjuden. Inte som expert utan som representant för ett mikroparti. Jag gjorde då den sorgliga reflektionen att publiken inte var mycket större än panelen. Dessutom var de flesta i publiken där ”i arbetet”.

Det verkar tyvärr som om ”klimatet” och ”klimatalarmisterna” nu har tagit över arenan från ”miljöfolket”. Det är synd. Miljöproblemen baserar sig på vetenskap, medan ”klimatproblemen” i många fall mer har drag av religion än av vetenskap. Om det är varmt i en liten del av Europa, så tas detta som ett ”bevis” på den globala uppvärmningen. Att sedan Niagarafallen fryser till is talar man inte så mycket om. I fredagens ”Panelen” i Ålands Radio, så diskuterades även rubriken ”Är miljörörelsen vår nya religion?

Den ena tidningen hävdade att kommerserådet Anders Wiklöf ”talade dystert om utdöende isbjörnar och stigande havsnivåer.” Jag vill trösta kommerserådet med att det inte ligger någon vetenskaplig sanning i detta.

På SVT.se kan vi hitta artikeln ”Miljöpartiet har mestadels fel om att isbjörnarna svälter.”

I artikeln kan vi läsa om Polar Bear Specialist Group (PBSG). I deras första analys år 1993 kom de till att det fanns mellan 22 000–27 000 isbjörnar. Vid den senaste kartläggningen av PBSG blev medeluppskattningen 25 000 isbjörnar.

Klimatalarmisterna använder ofta icke-vetenskapliga källor för sina ”teorier”. Som när Nyan nyligen i sin ledare ”Palliativ vård av jorden” hänvisar till en klimatfilosof och en skolkande skolflicka och som de själva skriver ”andra klimataktivister”. Själv tittade jag på Swebbtv.se och deras lördagsintervju (40) med docent Nils-Axel Mörner (född 1938), en legend inom havsforskningen. Han känner ingen ”klimatångest”.

För några veckor sedan var han till Nya Kaledonien för att på plats och ställe se om havsnivåerna har stigit. Men varken där eller någon annanstans har man observerat någon märkbar höjning av havsvattnet.

För drygt 30 år sedan prognostiserade ”klimataktivisterna” att ögruppen Maldiverna skulle ligga under vatten om 30 år. Men de ser fortfarande likadana ut i turistbroschyrerna och kommerserådet kan själv fara dit för att försäkra sig om att havet inte stiger. Bon voyage!

Vi har bara en jord, så hållbarhetsarbetet är viktigt. Havsvattnet på Maldiverna ligger kanske på samma höjd som för hundra år sedan, men vattnet i Slemmern har tyvärr inte samma kvalitet, så mycket arbete återstår. Jag hoppas att kommerserådet kan fortsätta med detta inom ramen för Östersjöfonden.

Men ingen behöver inte ha ångest för utdöende isbjörnar eller för stigande havsvatten. Inte ens kommerserådet behöver vara rädd!

STEPHAN TOIVONEN

ÅLÄNDSK DEMOKRATI

SVAR PÅ INSÄNDARE:

Klimatförändringen är väldokumenterad och den absoluta majoriteten av världens klimatforskare är ense om att den sker och att det är bråttom att vidta åtgärder för att stävja den. Det framkommer i till exempel FN:s klimatpanels (IPCC) rapporter, som utvärderar forskningsläget rörande klimatförändringarna.

Det betyder inte att det inte finns forskare som inte håller med om klimatpanelens slutsatser. Det kan vara en förklaring till att Nils-Axel Mörner inte känner någon klimatångest.

Temat för ledaren Stephan Toivonen refererar till hade inte klimatförändringens vara eller inte vara som tema – eftersom det redan är vetenskapligt belagt att klimatförändringen är ett faktum. Texten handlade om hur vi ska förhålla oss till klimatförändringen. Det är en väsentlig skillnad.

Att använda enskilda väderhändelser som motbevis för klimatförändringen, till exempel att Niagarafallen fryser till is, är att dra förhastade slutsatser. Svenska Yles vetenskapsjournalist Marcus Rosenlund har skrivit en pedagogisk artikel om just det här, hur Niagarafallen används för att spä på klimatskepsisism, och förklarar även varför det är tvärtom – ett tecken på den globala uppvärmningen.

Artikeln har rubriken ”Trump utnyttjar svinkalla Polar vortex för att driva med klimatfrågan – vetenskapen håller inte med” och publicerades i söndags. Läs den för mer utförlig förklaring.

EMMA HARALD

LEDARSKRIBENT NYA ÅLAND