Omställning utan kritisk granskning
Jag deltog i ett möte/seminarium om vilken form av energi vi på Åland (primärt) skulle ha i framtiden (typ 10 år) Det är tyvärr så att jag blir väldigt bekymrad när jag hör hur man tänker och resonerar i detta. Det första som slog mig likt en stalldörr i ansiktet är det man kallar för omställningen, det var inte ens en fråga om kanske det inte behövs en ”omställning” och ”omställningen” var redan skrivet i sten och samtliga apostlar nickade jakande och instämmande med att vi måste absolut riskera allt vi byggt upp i dag med högt osäker och oplanerbara energiformer.
Det andra som är väldigt tydligt är att man försöker diskutera flera olika delar i ett och samma andetag, det vill säga baka ihop klimat, energi, miljö och filosofi i ett och samma begrepp på något för mig märkligt sätt. Mina erfarenheter ur arbetslivet och andra situationer har lärt mig att man inte kan diskutera eller för den delen analysera problematik utan att bryta ner det i olika fristående beståndsdelar och få varje beståndsdel klar och tydlig (konsensus) innan man börjar diskutera hur alla delarna ska arbeta tillsammans eller beroende av varandra. Diskussionerna leder oftast ingenstans och man får inte heller något resultat annat än mer irritation, förvirring och osäkerhet.
En annan för mig obegriplig detalj är att man låter företag som ska tillhandahålla (läses sälja) alla lösningarna på ett av problemen (i detta fallet energi) leda diskussionen och där med också styra den åt det hållet man vill, det för mig är en säljpresentation, och inte ett information/diskussions möte. I detta fallet var mötet/presentationen arrangerad av ett politiskt parti och en organisation vilka borde fått mig att förstå vilken ton som mötet skulle ha i frågorna, men jag ville ändå lyssna och se om jag kunde vara behjälplig med div fakta i de olika frågorna.
Man börjar med att säga att för att Åland ska vara helt självgående när det gäller el så ska 70-80 procent komma från vindkraft resten från olika obskyra gasformer generat lokalt ur något som inte finns. Mycket av elen ska omvandlas till vätgas som sen ska driva olika fordonsparker, allt från bilar till fartyg, detta menar man är att ackumulera energin så man kan bortse från oplanerbar energi enligt presentationen. Här påpekar jag förstås att det går åt mer el för att producera vätgas än vad du får tillbaka i form av energi (det vill säga en baklänges kalkyl) och detta får jag medhåll på, men man menar att i framtiden så har man löst det problemet. Det är just här som jag och säkert många med mig stannar till lite i tankebanorna.
Frågan man ställer sig och den jag ställer på mötet är att vore det inte bättre att man har löst just den frågan innan man bestämmer att man ska välja vindkraft som 80-90 procent energikälla? Ett visst besvärat ansiktsuttryck hos vindkraftsförsäljaren gör sig nu ganska tydligt, uttrycket är det hermelinen får när man ser att en katt smugit in i stallet.
Det finns inga direkta lösningar på vad som ska användas som planerbar energi, lite lösryckta mummel om jättelika Li/Ca batterier i Spanien till gruvschakt som mest är på skoj och lek för att testa en tes. Detta bekymrar mig mycket, att man ser på problemet på detta viset, det finns många olika ordspråk för detta men det mest tydliga för mig är ”spänna hästen bakom vagnen”, det som jag tycker beskriver hela debatten.
Jag påpekar på mötet felet med att stänga av planerbar energi till förmån för oplanerbar energi är en läxa både Tyskland och Sverige nu står inför, min kommentar möts med artigt medhåll men att undertonen är att vi struntar i det och kör på i alla fall.
Man målar upp en Power Point med att allt ska drivas med el eller vätgas, allt från din gräsklippare till stora fartyg (säkert flyg med). Men man bortser helt från att ifrågasätta några detaljer i detta, det första är naturligtvis hur vi ska hantera ett samhälle som bara har el att tillgå för drift av gräsklippare till schaktmaskiner och färjor (vilka än inte blivit uppfunna).
Det andra är ju säkerheten med vätgas, det är inte direkt kolsyra (co2) utan en mycket explosiv gas vilket man redan på 40-talet fattade var ett stort problem (Hindenburg) och efter den smällen slutade man drömma om vätgas som primär källa för fordonsdrift med mera. Vätgas för att driva ett åländskt samhälle skulle kräva ofantliga volymer så att om de skulle explodera hamnar Åland i Atlanten.
Men omställningen, den är ett måste, kosta vad det kosta vill. Att det är en total avsaknad av kritisk granskning av denna omställning och lösningar för huruvida den ens är möjlig eller behövlig är så totalt skrämmande för mig. Har vi som människor helt tappat förmågan att granska och ifrågasätta det vi matas med? Media är 90 procent skyldiga till detta tyvärr, de vägrar helt sonika att låta experter som ifrågasätter omställningen få komma till tals, detta gör att de flesta i dag som får sin dagliga information inte vet bättre än det de matas med.
Detta är ingen konspirationsteori utan bara fakta, så man måste fråga sig hur skulle det se ut om vi faktiskt kunde diskutera detta utan att få massa olika epitet stämplade i pannan? Det finns alltid 2 sidor på ett mynt och jag tycker det är dags att alla inser detta.
ROGER PETTERSSON
