Ömsen och Borenius
I ett genmäle (26.7.2019) till Jerker Örjans´ insändare om hanteringen av Boreniuska huset (NÅ 25.7.2019) fastslår Ömsens VD med emfas att Ömsen inte bluffar. I sin försvarsinlaga lyckas han dock inte övertyga om detta. Han har så många frågor av olika dignitet att försvara, att huvudfrågan förbigås alltför lättvindigt. Huvudfrågan är: vad har konsultföretaget Ramboll Finland egentligen utrett?
Ett konsultföretag vill utföra sitt uppdrag så bra som möjligt till beställarens belåtenhet. Vad var alltså uppdraget? Att utreda kostnaderna för att bevara Boreniuska huset? Knappast, eftersom utredningen förespråkar och kostnadsberäknar en genomgripande ombyggnad av hela byggnaden, inklusive grundläggning och bärande konstruktioner.
För konsultuppdrag gäller ofta att uppdraget är vagt formulerat, att målsättningen är otydlig. Så kanske också i detta fall. Då preciseras uppdraget vid underhandsdiskussioner mellan representanter för beställaren och konsulten. Hur man i sådana diskussioner angående Boreniuska hamnat in på totalombyggnadsspåret, att ersätta de traditionella träbjälklagen med nya betongbjälklag, att utan grundundersökningar vilja lyfta hela huset på pålar och andra vidlyftigheter, undandrar sig vår insyn.
De omfattande schaktningsarbeten längs Torggatan som pålning och ny grundläggning kräver skulle innebära att all verksamhet längs stadens affärsgata skulle omöjliggöras under en lång tid, kanske flera år. Är det så Ömsen vill ”utveckla” stadens centrum?
Ett företag som Ramboll, med verksamhet i alla nordiska länder, torde ha sakkunniga medarbetare med erfarenhet av denna i nordiska städer så vanliga hustyp som Borenius representerar, murade tegelväggar med träbjälklag. Såväl i Stockholm och Helsingfors som i Köpenhamn och Oslo är hustypen allmänt förekommande och betraktas som hållbar, gedigen, fuktresilient.
Byggnader av sådan kvalitet kan helt enkelt inte åstadkommas i dagens nyproduktion, av tekniska och ekonomiska skäl. Detta faktum höjer husens attraktionskraft och värde. Dessa hus är eftertraktade på bostadsmarknaden, sådana hus river man inte!
Det borde vara enkelt att hitta lämpliga referensobjekt i Norden, exempel på varsamt kompletteringsbyggande i innerstadsmiljö, som respekterar intilliggande fastigheters grundningsförhållanden och som minimerar störningar för pågående verksamhet i det berörda området.
”Vad har vi rätt att vänta oss av Ömsen?” Så frågade Jerker Örjans i sin första insändare om Ömsen och Boreniuska huset. Av ett försäkringsbolag som i sin kärnverksamhet sysslar med skaderegleringar och skadeförebyggande förväntar vi oss att en byggnad som Boreniuska huset från 1939 värderas utifrån den hållbara, tekniska nyttokvalitet det har – och en strävan att bevara dessa värden.
Vi fortsätter att vänta på klargöranden från Ömsens sida. En omprövning av rivningsbeslutet och en seriös utredning av ett verkligt bevarandealternativ är åtgärder som kan övertyga oss om att Ömsen inte bluffar.
GUNDA ÅBONDE-WICKSTRÖM
SVAR PÅ INSÄNDARE:
Ömsen hänvisar till sitt första genmäle och har inget ytterligare att tillägga.
RED
