SÖK
MENY
Om vårfågeljakt och BirdLifes insatser
Inspirerad av Harriet Tuominens ledare om vårfågeljakt i internationellt perspektiv, kommer Fredrik Lundberg med en rad besynnerliga påståenden som kräver några kommentarer.
FL tror sig veta att det som händer på Åland i frågor kring jakt, inte uppmärksammas av någon annan i vår omgivning än några äldre fågelskådarherrar. Att jakt under pågående reproduktionstid skulle noteras negativt av besökande turister finner han uteslutet.
Vilka är då dessa ”äldre fågelskådarherrar”, fågeldirektivets tillskyndare?
De är talesmännen för världens största nätverk för miljöorganisationer, BirdLife International med medlemsföreningar i 110 länder och som räknar över 2,5 milj. personmedlemmar. BirdLife Finland, som av åländska jägare närmast uppfattas som en vagel i ögat, representerar 30 medlemsföreningar med ca 10.000 medlemmar. I motsats till jägarorganisationernas medlemskår har fågelintresseföreningarnas medlemmar anslutit sej helt på frivillig basis, och antalet icke föreningsanslutna fågelintresserade är med säkerhet långt fler.
Uppgifter om BL-F hittar man på www.birdlife.fi, också på svenska.
Organisationens främsta målsättning är att, i en värld av överbefolkning och klimatförändring, bevara naturens mångfald genom att befordra fågelskyddet och allmänhetens intresse för fåglar.
BirdLife Finland representerar erkänt högklassig finländsk forskning inom ornitologin i internationella sammanhang. En viktig uppgift har varit att identifiera internationellt viktiga fågelområden, IBA, i Finland inkl. Åland, 96 st hittills registrerade. Stor uppmärksamhet och erkänsla har man rönt för prestationen att under 9 år och med hjälp av 1.457 fältobservatörer och ett stort antal tillfälliga rapportörer, taxera och kartfästa Finlands häckfågelfauna, allt publicerat i Fågelatlas I och II.
Dessa två arbeten utgör en gedigen grund för fortsatt monitorering av landets fågelfauna under kommande årtionden, i synnerhet med beaktande av fåglarna som viktiga miljöindikatorer som återspeglar förändringar i miljön.
Fredrik Lundberg låter förstå att den här organisationen har mobiliserat aningslösa, miljöengagerade människor till stöd för sina särintressen, d.v.s. att bevaka efterlevnaden av EU:s fågeldirektiv som förbjuder jakt under reproduktionstid.
Det är en skamlös insinuation mot alla dem som satsat större delen av sin fritid eller forskaransträngning i många årtionden på ett genuint intresse för fåglarna och deras livsmiljö. Mig veterligen har BirdLife Finland aldrig motsatt sig sund jakt på livskraftiga fågelpopulationer. Däremot har man envetet, både på etiska och biologiska grunder, fördömt all jakt på våren under fåglarnas reproduktionstid.
Likaså har man, med fog, kritiserat jägarna för bristande artkännedom och nonchalans vilket medfört att ett icke ringa antal fåglar av fridlysta arter fälls, företrädesvis under mörka höstkvällar.
Vad anbelangar jaktkulturen på Malta, hänvisar jag läsaren till Håkan Eklunds artikel i tidskriften SKÄRGÅRD 4/2009.
Fredrik Lundberg tycker sej se en paradox i det att fågelvännerna, miljörörelsen och fågeljägarna eftersträvar samma sak, men jägarna uppfattar naturen som en samspelande helhet, medan fågelvännerna bara ser fåglarna. Ett i hög grad märkligt påstående!
Vi kan aldrig komma ifrån det faktum att jägarens första prioritet är att avkräva naturen ett offer: bytet. I sin strävan att optimera sitt uttag, ser han (i de flesta fall) med oblida ögon på naturliga konkurrenter som rovfåglar, trutar, korpar, kråkor, uvar o.s.v. och anser sej göra naturen en välgärning genom att decimera dem (även olagligt!).
Många ornitologer, inte bara de professionella, har satsat sin livsgärning på att studera och försöka förstå fåglarnas roll i ekosystemen, populationernas dynamik, fågelflyttningens mysterier, de evolutionära processerna, etologiska och fysiologiska frågeställningar, fåglarnas roll i pandemier o.s.v. o.s.v. Därvid har de mången gång haft stor nytta av fågelskådarnas insatser vid taxeringar, ringmärkning, stäckobservation m.m. F.L. kallar det att bara se fåglar!
Fredrik Lundberg vill ge jägarkåren kredit för deras viltvårdande insatser och påstår att fågelvännerna underkänner dem på suspekta grunder.
Jag menar att endel jägare avslöjat sin verkliga inställning till naturen genom att hota med att avstå från all viltvård om de inte får jaga som de vill. Skämmigt! För övrigt känner jag många fågelintresserade som satsar mycket tid och arbete på uppsättning av holkar, av alla dimensioner. Rekordet torde innehas av en uggleexpert som lär ha satt upp över 800 holkar över halva Finland.
Det finns jaktivrare som drömmer sig tillbaka till tider när man satt i stugorna och läste Ålandstidningen och polerade på bössorna och var sej själv nog.
Också F.L. tycks tro att omvärlden kan kopplas bort vad gäller synen på hanteringen av de lokala naturresurserna. Jakten är mångtusenårig kultur i Norden. Men kulturyttringar utvecklas och förändras.
Ännu för hundra år sedan hade djuren inget egenvärde och behandlades ofta därefter. I dag inser de flesta i vår kulturkrets att alla djur måste behandlas med respekt och inte åsamkas onödigt lidande. Vår förmåga att bedöma allt levande efter etiska normer förpliktar oss att visa hänsyn i umgänget med naturen.
Hit hör även skyldigheten att lämna djuren ifred under deras reproduktionstid.
Johan Franzén
Föglö.
