Om gudingar och ådor
Hörde i radion att vännerna av djur och natur oroade sig för de stackars ådorna, som blir så illa ansatta av kärlekskranka gudinggäng. Kanske förhåller det sej såhär: det råder helt visst obalans mellan hanar och honor, ungefär 2,5 gånger fler gudingar. De ådor som är beredda att häcka väljer sej en hane under flyttningen till häckningsplatsen eller medan de väntar att värpningsmognad infaller. De här paren håller sej ofta litet för sej och allt verkar frid o fröjd.
Under äggläggningsveckan vistas den ”äkta maken” nära häckplatsen, vaktar och följer troget sin åda, ofta till och med upp på land. Men alla ådor är inte häckningsberedda, en del är för unga, andra i för dålig kondition eller rentav sjuka. Majoriteten av gudingarna som inte fått någon partner, försöker förtvivlat visa sin duglighet genom att kivas och spela för de ”lediga” ådorna. Men genom att ådan som skall utföra valet, i det här fallet inte är färdig för det, uppstår tumult och handgripligheter. Det här spektakulära beteendet upprör många mänskliga gentlemannasinnen.
Även de parade hanarna kan ansluta sej till gänget när deras hona börjat ruva, och könsfördelningen blir till synes allt snedare, kanske 8-10 gudingar efter en åda.
Småningom tröttnar de överblivna gudingarna och söker sej ut på vidare vatten, men vissa dröjer sej kvar i hopp om att få en chans till med de oparade ådorna, eller med dem som misslyckats i sin första värpning. Så kan man numera allt oftare se enstaka gudingar dröja kvar runt häckskären bland ådor med nykläckta ungar.
Ejderungar är robusta och tåliga av naturen, men vissa år dukar de flesta under. De kan ha ”ärvt” försvagat immunsystem mot sjukdomar och parasiter av sin mor (som kanske belastas av miljögifter), vilket också gör dem extra utsatta för predatorer. Gallringen blir hård och bara de tuffaste överlever. Men att många häckningar misslyckas behöver inte innebära katastrof för populationen. Ådor kan bli tjugo år och hinna producera många kullar under sin livstid förutsatt att de klarat både övervintringen i södra Östersjön, flyttningen och häckningen här med livet och hälsan i behåll.
Johan Franzén,
Föglö.
