Om gravarna på Finströms kyrkogård
Finström-Geta församling genomför en inventering av gravplatser på Finströms kyrkogård. Flera gravar är märkta med en grön pinne som uppmanar anhöriga att ta kontakt med församlingen. Inventeringen har föranlett frågor både genom tidningarna och direkt till församlingens kansli. Några klarlägganden är därför på sin plats.
1. Det finns gravar av flera slag. Det viktiga i det här sammanhanget är skillnaden mellan gravar där det finns en gravrättsinnehavare som ansvarar för graven och de gravar där det är oklart vem som är gravrättsinnehavare eftersom lång tid gått sedan senaste begravning. Gravrättsinnehavaren är i allmänhet anhörig till den som begravts.
Om det inte finns en gravrättsinnehavare som vill ta hand om graven kan graven återgå till församlingen. Är det fråga om en nyare grav tar gravrätten slut efter femtio eller tjugofem år, beroende på vad som gällde när graven inlöstes. Äldre gravar har ingen tidsbegränsning, utan gravrätten är för all framtid. Med en sådan grav kan det till slut hända att ingen anhörig längre finns kvar som vill ha gravrätten och ta ansvar för graven.
Det finns ingen förteckning över äldre gravars gravrättsinnehavare. Inventeringen syftar till att göra upp en sådan.
Vid alla gravar där ingen vidtagit några skötselåtgärder under förra sommaren finns en grön pinne. Om någon anhörig ser pinnen kan den anhöriga ta kontakt med församlingen och vi kan på så sätt få klarhet i att det finns någon som vill ansvara för graven. Om ingen tar kontakt före november 2011 finns det ingen som vill ansvara för graven.
Då har det gått ett år sedan gravarna märktes ut och kungörelser publicerades i lokaltidningarna. Församlingen beslutar då att gravrätten återgår till församlingen.
2. När det blivit klart att gravrätten för en gammal grav återgått till församlingen tar församlingen ställning till vad som skall göras med graven. Församlingen kan välja att lämna gravstenen kvar eller besluta att den tas bort.
Om församlingen väljer att lämna stenen kvar är skötseln av graven församlingens ansvar. Församlingen skall då se till att t.ex. en hög sten inte kan falla omkull och skada någon. Det kan finnas olika skäl att lämna en sten eller ett kors kvar. Många gamla stenar har kulturhistoriskt värde och får stå kvar. Kyrkogården som helhet är vacker då gamla järnkors står kvar bland de nyare gravarna. Alla gravar med grön pinne tas inte bort.
Församlingen kan också välja att ta bort en sten för att gravplatsen skall kunna användas igen. Så kommer att ske i många fall. Vad som händer med dessa stenar är ännu inte beslutat. I gamla tider stod träkors på gravarna. När ingen skötte korset ruttnade det och försvann. Graven kunde då användas igen.
På det sättet har finströmare sedan 1100-talet begravts vid Finströms kyrka. Samma gravar har använts om och om igen. Om kyrkogården skall vara levande också i framtiden måste den här processen fortgå.
Eftersom stenarna aldrig ruttnar är det nödvändigt att med jämna mellanrum aktivt besluta om att gravstenar skall tas bort. Det är inte möjligt att bygga ut kyrkogården med en ny ruta för varje generation.
3. Kyrkogården skiljer sig från ett forngravfält genom att sörjande dagligen besöker kyrkogården. Ingen sörjande besöker forngravfälten. Så länge vi fortsätter begrava nya människor på vid kyrkan kommer kyrkogården att vara en betydelsefull plats. Det är viktigare att Finströms kyrkogård lever och används än att alla stenar bevaras för evigt.
Gravstenar och gravplatser är som allt annat i den här världen förgängliga ting. Det bästa sättet att visa respekt för tidigare generationer är att vi som lever nu låter oss bäras av den tro som burit dem som gått före oss.
Vårt evighetshopp skall vi ställa till Kristus.
Jon Lindeman,
kyrkoherde, Finström-Geta församling.
