Om ejder och havsörn
Europarlamentarikern Nils Torvalds har engagerat sig för den fortsatta vårjakten på ejder (guding) genom att försöka hålla kommissionären för jaktfrågor, Karmenu Vella väl underrättad om de påfrestningar, utöver vårjakt, som ejderpopulationen i norra Östersjön genomlider (Ålands radio 18.01.) Därvid utmålar han det välmående havsörnsbeståndet som det klart största hotet genom örnarnas predation på ruvande honor och små ungar.
Torvalds slutsats är att man för att rädda ejdern, måste reglera havsörnsbeståndet i Skärgårdshavet. Men han säger inte hur detta skall gå till eftersom han mycket väl inser att decimering av örnarna genom jakt eller boförstöring skulle väcka stor negativ uppmärksamhet i omvärlden.
Torvalds passar på att misskreditera WWF-havsörnsarbetsgruppen för dess 44-åriga arbete med att rädda den i Östersjön tidigare starkt hotade havsörnen, en i högsta grad ikonisk rovfågelart från utrotning, bl.a. genom konsekvent fortsatt vinterutfodring. Här misstar sej Torvalds. Redan från och med vintern 2000 upphörde denna matning i WWF:s regi på de flesta håll. WWF-arbetsgruppen kan inte hållas ansvarig för de aktiviteter som enskilda privatpersoner, framför allt lantbrukare, naturfotografer, jägare/fiskare och fiskodlare ägnar sej åt i eget intresse.
Över 500 platser för avfall från produktionsdjur är myndighetsgodkända i Finland. I dag ansvarar arbetsgruppen i första hand för uppföljning av örnbeståndets utbredning, beståndsutveckling, hälsoläge och häckningsresultat genom årliga botaxeringar och ringmärkning av boungar, detta eftersom havsörnen otvetydigt är en viktig och känslig indikatorart bland anant för Helcoms miljöövervakning i havsekosystemet.
Torvalds fäster ingen större uppmärksamhet vid flera andra störningsfaktorer som påverkar skärgårdarnas fågelliv under häckningsperioden. Både de talrika mink- och mårdhundsbeståndens expansion under de senaste årtiondena lämnas därhän. I ivern att rättfärdiga den åländska vårjakten på guding, nonchaleras fullständigt följderna av den mer än 2000-hövdade jägarkårens farande och agerande på och bland kobbar och skär mitt under den intensivaste och känsligaste ruvnings- och dunungsperioden. Och här påverkas inte bara ådornas utan även ett trettiotal andra skärgårdsfåglars behov av häckningsro och ostördhet.
Men den uppenbarligen mest utbredda och viktigaste störningsfaktorn, vitaminbristen hos sjöfåglarna, nämns knappt i Torvalds analyser. Tiotals forskare har sedan början av 90-talet analyserat och kartlagt den ökande bristen på B1-vitamin hos inte bara ejdrar, utan också bland laxfiskar, ål, musslor och andra havsdjur, inte bara i Östersjön, utan numera även i 45 andra områden på norra halvklotet (svenska.yle.fi: Fåglar och fiskar dör av B1-vitaminbrist, 16.12.16). Så är man till exempel på Island allvarlig oroade för ejdrarnas fortlevnad, trots att havsörnen där (cirka 50 revir) inte kan ses som ett överhängande hot mot ejderbeståndet.
Det är otvetydigt klarlagt att ejdrarnas och särskilt ådornas tillstånd kraftigt påverkas av vitaminbristen inför och under häckningen också i våra skärgårdar. Sjuka och utmattade ådor kan inte producera fulltaliga äggkullar och de ungar som kläcks, är försvagade. De blir alla lätta offer för predatorerna. Många försvagade ådor dör under ruvningen eller överger sina bon.
Detsamma har konstaterats på Lilla Karlsö vid Gotland, där man har följt med de ca. 1200 (2007) lokala paren i många årtionden. År 2015 fanns här 700 ådor men bara 100 försökte häcka och ett fåtal fick ut ungar. En del togs av havsörnar, andra dog av svält eller avbröt häckningen. Många ådor sågs ligga döda längs stränderna (Radio Gotland: Dåligt häckningsår för ejdern.)
Det hävdas att näringssituationen försämrats för de bottenlevande musslorna och därmed också för de musselätande fåglarna, särskilt i de danska havsområdena och södra delarna av Östersjön. Detta har kopplats till minskad användning av gödsel i lantbruket och ansträngningarna att kontrollera övergödningen i havet. Också de mildare vintrarna misstänks påverka musslornas energiinnehåll under vinterhalvåret, vilket kan ha en avgörande betydelse för sjöfåglarna inför vårflyttningen och häckningen.
För dem som oroar sej för ejdrarnas predikament, känns det paradoxalt att andra mest roas av att ha ihjäl dem.
Johan Franzén
Föglö
