Offentliga upphandlingsfiaskon måste upphöra
Kritik. Oegentligheter. Stämning. Domstol. Dom.
Om och om igen.
Ofantliga skattemedel kastas årligen ut på felaktiga offentliga upphandlingar.
Det senaste fallet rör det sedan tidigare hårt kritiserade offentliga it-bolaget Åda, som av den åländska it-programleverantören Pedago stäms på 2,7 miljoner för att ha begått uppenbara felaktigheter i samband med upphandlingen av ett löne- och personalsystem.
Pedago valde avstå att lämna offert på upphandlingen 2015 med hänvisning till att de så kallade ”ska-kraven” uppfattades som orimliga. Enligt stämningsansökan har Åda i efterhand ändrat upphandlingskraven gentemot den finländska leverantören Abilita som fick uppdraget. Genom att Åda inte bjöd ut upphandlingen på nytt med de ändrade kraven fick Pedago inte möjlighet att lämna ett anbud varför bolaget åsamkats skada för presumtiv utebliven vinst.
Det intressanta i den här härvan är att Ådas vd Katarina Donning och landskapets finanschef Conny Nyholm i stora drag offentligt bekräftat händelseförloppet i en stort uppslagen artikel i Nya Åland (i december 2019). I artikeln förklarar de ansvariga varför Åda gång efter annan gjort eftergifter mot Abilitas upprepade förseningar med att leverera avtalade program och tjänster.
Nu står vi alltså inför en domstolsprocess där företrädarna för det offentliga it-bolaget genom sina uttalanden mer eller mindre redan krupit till korset. För att mildra slöseriet med skattemedel på dyra advokatarvoden och tid vore givetvis det enda vettiga en förlikning.
Motsvarande uppgörelse kunde ha övervägts i ett flertal domstolsfall där offentlig sektor är inblandad. Att driva varje tvist till högsta juridiska instans är tveklöst det mest dyrköpta sättet att lära sig regelverket för offentlig upphandling. Över tid vore det mycket mer kostnadseffektivt anställa/anlita kompetenta rådgivare inför varje upphandling.
Varför visar offentlig sektor upprepat besvärande brister i sätt och kompetens för upphandling? Ja, grundorsaken är förstås brist på kunskap, i vissa fall ren dumdristighet och i vissa fall att ansvariga tjänstemän, med- eller omedvetet, bryter mot gällande upphandlingsregler. Politikerna visar en påtaglig passivitet inför detta.
Så är fallet vad gäller Mariehamns stads upphandling av konsulttjänster för en renovering av Mariebad där ansvarig tjänsteman låtit miljonsummor rulla efter eget gottfinnande. Såväl stadsledningen, stadsstyrelsen och fullmäktige utkrävde inledningsvis inget ansvar. Sedermera lär nu i alla fall en utredning eller rättare sagt en redovisning av upphandlingen vara på gång.
I fallet Åda handlar problemen om brist aktiv ägarstyrning från huvudägaren landskapets sida. Aktiv ägarstyrning är inte att utöva makt vid bolagsstämman en gång per år. Aktiv ägarstyrning är månatliga rapporter till de politiskt ansvariga, som i sin tur måste ha eller bistås med tillräcklig kompetens att analysera innehållet.
De återkommande problemen inom offentliga bolag beror i grunden på att bolagsbildningarna föregås av ogenomtänkta politiska beslut:
Brist på tydliga och långtgående bolagsdirektiv för såväl struktur som verksamhet, teoretiska och praktiska lösningar på hur förväntningarna ska infrias samt framför allt konsekvensanalyser. I stället anlitas i efterhand konsulter för att styra upp verksamheten för dyra pengar.
Detsamma gäller långt även landskapets inrättande av en lång rad nya myndigheter, vilket lett till turbulens om myndigheternas roll och agerande ned på personnivå. Det inger ingen trovärdighet bland allmänheten och ger intryck av politiskt godtycke då landskapsregeringen görs sig av med myndighetsföreträdare som inte ”passar in” i det politiska synsättet.
Ove Andersson
