DELA

Offentliga bygger väg för FN-konvention

Den 3 december uppmärksammade vi den årliga internationella dagen för personer med funktionsnedsättning. Traditionsenligt inställde sig frågan: går det framåt?

Vad vet vi om FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som antogs av Ålands lagting 2016? Vad vet myndigheter, kommuner? Hur implementeras konventionen i all verksamhet?

Är det som så med FN:s konventioner att det räcker för oss att veta att de finns? Vi håller dem på armlängds avstånd, invaggar oss i tron att dokumentet som sådant, ex FN:s konvention om funktionsnedsättning , på något mirakulöst sätt själv gör jobbet?

Passivt stöd räcker inte. Vore det så hade vi redan det samhälle vi eftersträvar, ett Åland där varje människa deltar på lika villkor utifrån sitt eget bästa jag, där alla kan blomstra!

Det känns tryggt med en konvention men det räcker inte med ett tyst dokument vars uppgift är det självklara – att vakta grundläggande mänskliga rättigheter som gäller varenda kotte – alla, oberoende av funktionsnedsättning eller ej, oberoende av ålder, bosättningsort och så vidare.

Det går inte att skylla på att det inte finns information tillgänglig om hur konventionens syfte framskrider på Åland. Vi har det bra ordnat på den punkten. Ålands handikappförbund driver nämligen ett rättighetsutbildar-projekt i syfte att utbilda myndigheter och kommuner om FN-konventionen. Projektet kan också direkt kopplas till de strategiska utvecklingsmålen 1 och 2 i Utvecklings- och hållbarhetsagenda för Åland.

Här ska det offentliga Åland föregå med gott exempel.

Förbundets rättighets-utbildare erbjuder kostnadsfritt utbildningstillfällen och skriftligt material till det offentliga Åland.

De jobbar också med att framställa en barnbok som kan användas i förskoleverksamhet för läsning och diskussion med barnen. Syftet är ökad kunskap om personer med funktionsnedsättning eftersom mer kunskap leder till ökad förståelse och bättre attityder.

Projektet, som pågår till och med mars 2022, fokuserar på tre av konventionens artiklar: barn med funktionsnedsättning, tillgänglighet och arbete/sysselsättning.

Samhället ska vara garanten för att alla barn har samma rättigheter.

Också barn med funktionsnedsättning ska få vara delaktiga och få uttrycka sina åsikter, inte minst, om sådant som rör dem.

Projektets fokusområde tillgänglighet kan uppfattas som en icke-fråga för den som inte hindras av funktionsnedsättning medan det för personer med funktionsnedsättning de facto är grundläggande viktigt för att kunna vara likvärdigt delaktig och bli korrekt bemött i samhället.

Fokusområdet att alla har rätt till arbete med lön eller en meningsfull sysselsättning innebär bland annat att arbetsplatser ska vara öppna och tillgängliga. Ingen ska diskrimineras i arbetslivet för att hen redan har, eller under tid får, en funktionsnedsättning. Det kan kanske vara lättare att förstå eftersom det ju gäller oss alla! En funktionsnedsättning kan dyka upp senare i livet.

Är vi då vid måls ände då rättighetsprojektet nått slutdatum? Högst troligt inte! Behovet slutar inte där. Kunskap och information är fortsatta ledord för att nå förändring. Det kräver mycket tid, särskilt för att ändra attityder!

Pröva tanken att permanenta funktionen! Informationsarbetet behöver nämligen också riktas till privata sektorn för att nå fram till ett Åland där alla kan blomstra!

ANNETTE BERGBO

HÅLLBART INITIATIV